Dödens ämbetes härlighet!

Jesus gav oss liknelsen om vetekornets lag. Det är alltså en andlig lag som han valde att förklara i liknelsens form. I korthet går lagen ut på att någonting yttre måste dö först innan något annat, inre, kan uppstå.

”Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv.” Johannes 12:24-25 

Det är denna andliga lag som Paulus förklarar på sitt sätt i 2 Kor 3:7-18.

“Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade. Hur mycket större härlighet ska då inte Andens tjänst ha? Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst? Det som förr hade härlighet har nu ingen härlighet alls jämfört med den överväldigande härligheten. För om det som bleknade kom med härlighet, hur mycket större härlighet har då inte det som består! När vi nu har ett sådant hopp går vi helt öppet till väga. Vi gör inte som Mose, som satte en slöja för sitt ansikte för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. Men deras sinnen blev förhärdade. Än i dag är samma slöja kvar när de läser det första förbundets skrifter, och den lyfts inte bort, först i Kristus försvinner den. Ja, än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när de 
läser Mose . Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.”

Fördömelsens/dödens ämbete har som uppgift och funktion att fördöma det som förtjänar att fördömas i våra liv och att döda det som måste död, för att rättfärdighetens ämbete/Andens ämbete ska kunna visa sin överflödande härlighet, vilket är helgelsen/Kristuslikheten. Köttets gärningar måste dö, innan Andens frukt kan visa sig.

Kristna och Kyrkan har överlag stirrat sig blinda på den ena sidan av denna andliga lag, rättfärdighetens tjänst/ämbete, och därför missat förutsättningen för att den andliga klarsynen/helgelsen/Kristuslikheten ska kunna åstadkommas: först död, sedan liv. Först helgelse, sedan Kristuslikhet. Många unga kristna vet inte ens vad helgelse betyder och är för något!

Kyrkans traditionella nedvärdering av Mose och Moseböckerna, Lagen, Torahn, har gjort att helgelsen har tvingats fram genom laggärningar, späkningar, klosterväsende, förbud och människostadgar, precis som de man hånar och kritiserar gjorde: fariséer och sadducéer. 

Dödens tjänst/ämbete har en härlighet, sa Paulus! Det har man glömt bort. Därför gör många kristna och Kyrkor samma misstag som Paulus kritiserar judarna för, och får därmed de också förhärdade hjärtan och en slöja över sina hjärtan när de läser Nya Förbundets Skrifter. Först ”i Moses” tas den slöjan bort! Det är en dubbelsidighet som krävs för att ”ekvationen” ska gå ihop. Judarna stirrar sig blinda på Mose och kristna stirrar sig blinda på Jesus. Båda behövs! Det var därför som Mose och Elia visade sig tillsammans med Jesus på förklaringsberget. Lagen står för kravet på helgelse och Elias profettjänst står för Andens eld som bränner bort, dödar det som måste dö för att uppståndelselivet, helgelsen ska bli verklighet. Vi har en slöja över våra hjärtan om vi inte kan se den härlighet som finns i det första förbundets skrifter, GT!

Samma Lag som Jesus kommer att döma alla människor efter på Domens dag, samma lag föraktar man och säger att den gäller inte längre, ”för vi står inte under lagen utan under nåden”. Men då har man inte förstått vad Paulus menar med att vi inte längre står under lagen. Jesus sa i Matteus 5:17 att han ”inte har kommit för att ta bort eller upphäva Lagen”. Alltså kan inte Paulus mena att Mose Lag inte längre gäller oss, eller hur? Då vore han en villolärare och falsk apostel! Nej, att inte längre stå under Lagen handlar om att vi inte blir rättfärdiggjorda genom laggärningar, utan av nåd genom tron på Jesu försoningsverk.

 Låt oss titta på vad Gud själv säger om Moses och den lag han fick i uppgift att förmedla. I 4 Mosebok 12:6-7 säger HERREN: "Hör nu mina ord. Om det finns en Herrens profet ibland er, ger jag mig till känna för honom i en syn, och talar med honom i en dröm. Men så gör jag inte med min tjänare Mose. I hela mitt hus är han betrodd. Jag talar ansikte mot ansikte med honom, tydligt och inte i gåtor, och han får se Herrens gestalt. Fruktar ni då inte att tala illa om min tjänare Mose?"

 Lägg märke till att när Jesus frestades av Djävulen i öknen, så svarade Han med att enbart citera från Moseböckerna, alla tre gångerna. Varför det? Han hade ju lika gärna kunnat citera Jesaja, Jeremia, Sakarja eller någon annan av profeterna. Svaret är: Den högsta uppenbarelseformen av Guds Ord fick Mose. Han fick Guds Ord tydligt, ansikte mot ansikte, och inte i gåtor, drömmar eller syner, som vanliga profeter får. Inte undra på att Hebreerbrevets författare varnar för att ”tala illa om min tjänare Mose”, i Hebr. 10:28 ”Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom.” Många kristna har av okunskap förkastat Mose lag, sig själva till skada.

Ännu värre är det när pastorer lever i-, predikar och praktiserar denna Laglöshet! Torah-lösheten har gått så långt i evangeliska kretsar att man nu öppet lever i äktenskapsbrott och otukt. USA:s mest kände och respekterade bibellärare, Perry Stone, berättar offentligt i Sid Roth´s ”It´s Supernatural” om en ung evangelist som kom till Perry och beklagade sig över hur pastor efter pastor i tre olika kyrkor, utan skam berättar om porrfilmer i källaren efter söndagkvällsmötet med flera gifta par som sedan byter fruar och har sex med varandra. En annan pastor förklarade utan skam att han ska skilja sig från sin fru, inte för att hon har varit honom otrogen, utan därför att en annan kvinna i hans församling som han skulle gifta sig med nästa vecka, kommer att ge honom en större ”ministry”. Den tredje pastorn erbjöd denne unge evangelist att peka ut vilken ung kvinna i hans kyrka på andra raden, så skulle han skicka upp henne till hans hotellrum på kvällen! Allt i namnet av ”friheten i Kristus”, vi är fria från Lagen, osv. Vad sa Jesus om sådana personer? Det vore bättre att en kvarnsten hängs om den personens hals än att han/hon fortsätter att förleda männniskor!

Olof Amkoff