Den andliga stridsskolan

H.B.A., ”Himmelens Befrielse Armé”.

Den 20/9 2008 frågade jag i en dröm, den för mig helt nya frågan: ”Hur ska jag få tag på de himmelska strategierna och taktikerna för att kunna nå hela svenska folket med evangelium?” När jag direkt efteråt vaknade, förstod jag att denna dröm och fråga måste Gud ha inspirerat, så jag frågade samma fråga igen i vaket tillstånd i bön inför Guds ansikte. Han svarade direkt med att visa mig Winston Churchills böcker ”Andra världskriget”. Efter att nu har läst igenom dessa 6 ”tegelstenar”, på sammanlagt 2 miljoner ord (!), har jag nedan sammanställt alla de tankar som kom till mig då jag läste dessa Nobelprisbelönta böcker. Resultatet är med andra ord svaret på min fråga hur jag skulle få tag på de himmelska strategierna och taktikerna för att kunna nå hela svenska folket med evangelium! Sammanfattningsvis kan man säga att de militära strategier och taktiker som visade sig framgångsrika under Andra Världskriget, också är det i det andliga kriget! ”Krig som krig” skulle man kunna säga. Jag råder dig att läsa under bön vad jag har kommit fram till och be Guds Ande bekräfta, eller dementera, vad som gäller för dig i dessa avseenden.

I och med att Gud är historiens Gud, (se t.ex. Daniel 2, Jesaja 37:16, 26 och Uppenbarelseboken!) finns det mängder av andlig visdom och Gudskunskap att inhämta från den vanliga, profana världshistorien. Därav mina studier av Andra Världskriget. Här följer ett bibliskt exempel: Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim. Då sa Mose till Josua: "Välj ut manskap åt oss och dra ut i strid mot Amalek. I morgon ska jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen." Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden. Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och la under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner. Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd. HERREN sa till Mose: "Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det, och inpränta det hos Josua, ty jag ska utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen." Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt banér.  Han sa: "En hand har lyfts mot HERRENS tron. HERREN ska strida mot Amalek från släkte till släkte." 2 Mos 17: 8-16. Här ser vi hur oerhört viktigt och helt avgörande för den andliga striden det är att förebedjarna gör sitt arbete.

 Den tanke jag fick av Guds Ande när jag läste om denna skamliga export, var att den ”finansieringen” av ondskan ska Sverige inte upprepa! I stället ska vi exportera vår ”andliga järnmalm”, endast till Guds Rike hädanefter! Detta är ett mycket angeläget böneämne! Det märkliga med detta uttryck, ”andliga järnmalm”, som kom till mig, slår det mig nu två månader senare, är att både järn och man har samma symbol! Denna symbol ligger till grund även för Volvos symbol. Vi etniska svenskar härstammar ju från vikingarna och de var ena riktiga världserövrare, skickliga och modiga krigare och orädda sjöfarare. Vi har mycket att lära oss av dem i andligt hänseende, dock inte i religiöst hänseende. För dig som vill läsa mer om vad jag menar med detta, bör läsa Kjell Sjöbergs bok: ”Andliga vikingar”.

I min predikan ”Himlens Befrielse Armé” som jag skrev redan sommaren 2004, berör jag detta ämne på ett andligt sätt. Jag finner det så pass viktigt att jag tagit med hela den predikan här.

H B A, Himlens Befrielse Armé!

HBA, Himlens Befrielse Armé, det är vi det. Vi kristna är de som är bäst skickade att befria människor från syndens slaveri, demonisk besatthet och sjukdomars plågor. Vissa saker är vi de enda som kan göra något åt. Framför allt gäller det syndens slaveri. Det går inte att meditera sig fram till frihet från syndens makt. Arvsynden kan bara Jesus förlossa oss ifrån. Arvsynden likställs av Bibeln med dödens makt. Vem kan undvika döden i egen kraft? Lika lite kan någon lösa sig själv från arvsyndens makt. Arvsynden och döden kan bara Jesus lösa oss ifrån i och med att han är den siste Adam, 1 Kor 15:45, respektive Livets furste, Apg 3:15. Varje gång en människa dör, slår den andliga naturlagen ”i Adam” till. Är man inte i Kristus samtidigt, finns ingen hjälp att få. Om man däremot är i Kristus när man dör, blir utgången en annan. Då kommer Jesus, Livets furste och ledsagar den troende genom dödens käftar ut till den fulla friheten i Kristus!

Vi läser i Guds Ord hur Jesus befriade en människa som var besatt av en hel legion av demoner, 6000 stycken. Det mästerstycket kan ingen shaman eller trollkarl göra om. Jesus väckte upp flera människor från döden. Det kan ingen New Age:are göra, osv. Av dessa anledningar bad Jesus oss att göra samma gärningar som han gjorde. Inte i vår egen kraft, men väl i den helige Andes kraft. I samma kraft som Han gjorde sina underbara gärningar. Det borde ha varit färdigt för länge sedan med tanke på den multiplikatoreffekt den världsvida Församlingen utgör med flera miljarder ”små-jesusar” som gör hans gärningar. Så är inte fallet som vi alla vet. Men vi vet också vad Jesus själv sa om detta i Matteus 13:39; Skördetiden är tidens ände. Alltså kan vi se fram emot en total upprättelse av Kristi kropp och därmed varje individ som utgör Kroppen! Vilket härligt hopp vi har med andra ord. Vi som lever nu kommer med stor sannolikhet att få uppleva denna tidsålders avslutning! Det innebär Skördetid och därmed upprättelsetid. Hur ska vi annars kunna avbärga hela jordens alla folk till skörd om vi inte likt Jesus går omkring smorda med helig ande och kraft till att och predika evangeliet om Riket och göra gott och bota alla som är under djävulens våld, för att tillämpa Apg. 10:38 på oss själva? Jag har i en uppenbarelse sett att vi kommer att få uppleva detta i våra liv.

För att detta ska bli en verklighet i ditt liv, käre broder och syster, behöver du veta om vissa saker och agera på dem! Låt mig förklara det utifrån en världslig företeelse: mönstringen till värnplikten. Innan man blir uttagen till krigstjänst får man genomgå en s.k. mönstring. Där synas man i sömmarna både fysiskt och mentalt. De flesta platsar, men inte alla. De som inte platsar får "frisedel". Du som kristen vill naturligtvis platsa i HBA, Himlens Befrielse Armé, eller hur? Därför kommer jag att enbart tala till dig som vill slippa få andlig ”frisedel”. Redan i 2 Mos 15:3 läser vi att HERREN är en stridsman. Innan Josua kunde leda erövringen av Jeriko, framträder Hövitsmannen över HERRENS här. Paulus fortsätter denna tradition genom att i flera församlingsbrev använda sig av militära termer- och dito pedagogiska bilder. Till exempel förmanar han den unge Timoteus att Lid också du som en god Kristi Jesu soldat, 2 Tim 2:3. Fortsättningen på den förmaningen kan vi gott läsa och ta till oss i dessa tider av ytlighet och ljumhet. Ingen soldat är upptagen av bekymmer för sin försörjning. Han vill stå i hans tjänst som har värvat honom. Och den som tävlar blir inte krönt med segerkransen, om han inte följer reglerna. 2 Tim 2:4-5.

Mönstringsregler:

• Man ska vara fyllda 18 år. Det motsvarar i det andliga att man nått en viss mognadsgrad både personligt och andligt.
• Manligt kön. Det motsvarar i det andliga att personen i fråga lagt bort allt som är barnsligt, 1 Kor 13:11.
• Man ska infinna sig. Det motsvarar i det andliga att man lärt sig att höra från Herren, lyda hans tilltal och visat sig vara att lita på och tar sitt ansvar.
• Man måste vara svensk medborgare. Det motsvarar i det andliga att man är en sann kristen, pånyttfödd, har sitt namn skrivet i Livets bok, tillhör Guds Rike.

Mönstringskrav:

• Får ej ha synfel. Motsvarar i det andliga att man utan hjälpmedel kan se klart och tydligt vem som är vän, respektive fiende.
• Får ej vara plattfot. Motsvarar i det andliga att man har beredvillighetens skor på sina fötter.
• Intelligensprov. Motsvarar i det andliga att man har ett sunt och oförstört förstånd som man brukar med full kontroll.
• Konditionsprov. Motsvarar i det andliga att man orkar och kan be och läsa sin Bibel dagligen.
• Styrkeprov. Motsvarar i det andliga att man har en viss vana av att utstå lidande, besvikelse, motgångar och prövningar.
• Skytteprov. Motsvarar i det andliga att man har ett hum om vad det innebär att stå iklädd Guds vapenrustning och använda dess vapen och beståndsdelar.

Detta är vad jag minns ingick i den militära mönstringen 1970. Det räcker som utgångspunkt för det jag vill säga. Alldeles på tok för länge har vi ”lekt” kristendom och församling i Sverige. Det har varit en fritidssysselsättning för de flesta, och har bedrivits i föreningsform, med statsbidrag dessutom! Det har lett fram till dagens situation med apati och övertolerans mot synden i samhället. Flera generationer har gått förlorade för Församlingen i vårt land. Dessa har valt karriär, självförverkligande och syndens frestelser i stället. Men nu är det dags för ett uppvaknande och ett rannsakande. Herren Jesus kommer själv att handplocka de stridsdugliga soldaterna i den kamp för Sverige som Han kommer att starta. Han kommer inte att se mellan fingrarna på dubbla motiv, baktankar, vankelmod och annat sådant. I stället för en ”allmän värnpliktsarmé”, måste han i denna sena timme lita till ”elitsoldater” för de uppdrag som står på dagordningen. Med elitsoldater menar jag inte att det finns A- och B-kristna. Nej, alla är lika mycket frälsta, värda och älskade av Gud. Men alla är inte lika mycket skickade till andliga uppdrag som kräver stort mod och tro. Redan på GT:s tid var det så att inte alla var frontsoldater eller räknades bland Davids hjältar. Se uppräkningen i 2 Sam 23:8-39!

Den som klarar mönstringen blir inkallad till grundutbildning i ett vapenslag, regemente, kompani, pluton och grupp. Det motsvaras i det andliga av att du av Herren Jesus själv, genom den helige Ande, leds att göra ett kvalitativt val att satsa på det eller det i ditt kristna liv. Det innebär att du medvetet väljer bort andra goda alternativ för att fokusera på det viktigaste. Du har då valt vilket ”vapenslag” du ska hålla på med. Sedan kommer en successiv precisering av denna kallelse. ”Regemente” motsvaras kanske av en viss bibelskola, ”kompani” motsvaras av en viss inriktning på bibelskolan och ”pluton” motsvaras av vilken termin det blir och "grupp" motsvarar de individer du ska samarbeta med.

I Sverige är grundutbildningen för menig soldat 7½ månader, och längre för befälsutbildning. (I USA, Ryssland och Israel t.ex. är ”lumpen” c:a två år.) Den som klarat grundutbildningen får ”mucka” för att sedan bli krigsplacerad. Det innebär att han får veta exakt var han ska infinna sig vid krigstillstånd för att utföra precis det han är utbildad för. Krigsplaceringen är hemlig.

”En totalförsvarspliktig har vid inställelse för mönstring och när han eller hon fullgör värnplikt rätt till:
1. reseförmåner,
2. fri förplägnad,
3. fri inkvartering,
4. fri hälso- och sjukvård,
5. fri grupplivförsäkring, samt
6. begravningshjälp.

Den som fullgör värnplikt har även rätt till:
1. fri utrustning,
2. dagersättning eller dagpenning,
3. utbildningspremie efter viss grundutbildning,
4. under viss grundutbildning fria högskoleprov i den omfattning regeringen bestämmer,
5. familjebidrag,
6. tandvård, samt
7. vid beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring, fälttraktamente och särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning.  Lag 2002:276.”

Av ovan citerade lagtext ser man vilka förmåner den moderne ”indelte soldaten” har. Likadant, fast oändligt mycket bättre är naturligtvis löne- och naturaförmånerna i HBA. Det var av den anledningen jag citerade 2 Tim 2:4 Ingen soldat är upptagen av bekymmer för sin försörjning. Han vill stå i hans tjänst som har värvat honom. Alltför många kristna är alldeles för oroliga och därmed upptagna med sin försörjning i stället för att i tro lita på Guds försörjning. Jag har sett detta i funktion i 23 år nu alltsedan den dag jag blev utmanad av Herren att lita på hans totala omsorg för mig. Jag är inte med i facket eller a-kassan. Varför skulle jag vara det när jag har världens rikaste Pappa? Han äger ju allt silvret och allt guldet i världen, enligt Haggai 2:9. Varje kristen har en utmaning över sitt liv att växa i tro ända upp till Abrahams tro. Han är trons fader och vi kan som han gjorde, lita helt och fullt på Guds kärlek som även tar sig uttryck i form av materiella och ekonomiska välsignelser. Världens rikedomar och resurser finns till för att finansiera Evangelium, Guds Rike och skördearbetet!

Lika lite som Abraham eller Jesus och hans lärjungar hade någon pensionsförsäkring, har jag det. De första kristna band inte upp sina ekonomiska tillgångar i aktier eller fastigheter. Tvärtom sålde de sina fastigheter och gav det till församlingen för dess dagliga utdelning till var och en efter sina behov. Se Apostlagärningarna 2:44-45 och 4:34-37. Nu vet jag att vi inte befinner oss i en liknande situation som de var i, varken i ekonomiskt- eller i första kärlekshänseende. Men vi kommer att hamna där snart. Då är det inte fel att ha tränat på detta i några år så att det sitter i märgen. Bara den som gjort sig totalt beroende av Gud och hans kärleksfulla omsorg, kommer också att få uppleva den rent konkret, praktiskt i sina liv. Se till att du blir nödvändig för Gud. Det är bästa garantin för hans favör och beskydd av dig. Bli en frontsoldat i HBA, Himlens Befrielse Armé! Slut citat predikan.

Sverige har haft sammanhängande fred i 200 år nu, vilket torde vara världsrekord. Det ska vi prisa och tacka Gud för, men det har tyvärr även fört med sig negativa konsekvenser. Bland annat en otacksamhet för friheten, demokratin och den höga materiella standarden, samt en mentalt nedsatt förmåga i den svenska folksjälen att lyda order och att tänka i militära termer. Som kristen förutsätts det nu för tiden att man ska göra vapenfri tjänst, vara pacifist och heja på Plogbillsrörelsens ”avrustningar” av militära föremål som kostat skattebetalarna miljoner att anskaffa. Till officeren med den sjuka tjänaren sa inte Jesus: ”hörru, ta och byt jobb, du är ju militär!” I stället berömde han honom för hans stora tro som till stor del berodde på att han var van att lyda order och tänka i militära termer!

Då Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom: "Herre, min tjänare ligger lam där hemma och har svåra plågor." Jesus frågade honom: "Ska då jag komma och bota honom?" Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det." När Jesus hörde det, blev han förvånad och sa till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro. Jag säger er: Många ska komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska man gråta och skära tänder." Till officeren sa Jesus: "Gå, som du tror ska det ske dig." Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk. Matt 8:5-13.

Just denna oförmåga att tänka i militära termer gör att många kristna inte lyder order, inte ens Jesu order! I stället för att vara hans ords görare, nöjer vi oss med att vara hans ords hörare enbart. Men då bedrar vi oss själva, säger Jak 1:22. Det är det vi har gjort. Det sitter mängder av kristna varje söndag och hör ordet predikas utan att sedan gå ut och tillämpa det under resten av veckan och livet. Den reflexmässiga lydnaden saknas hos många kristna. Apostlagärningarna 10 ger oss ett till exempel på Guds syn på militärer.

I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. En dag omkring nionde timmen såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sa: "Kornelius!" Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sa: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg. Ja, ni vet fortsättningen. Denne militär var den förste hedning som fick bli född på nytt och andedöpt! Varför valde Gud ut just honom? Jag tror att det berodde på att Gud satsar fram för allt på personer han vet kommer att lyda honom. Militärer är vana att lyda order. Gud har inget emot militärer! Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda, Rom 13:4.

Ett tredje och väldigt övertygande bibliskt exempel på Guds intresse för lydnad finner vi i Apg 16. Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. När de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. Då for de genom Mysien ner till Troas. På natten såg Paulus en syn. En man från Makedonien stod där och bad honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss!" När han hade sett denna syn, försökte vi genast ta oss till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att predika evangeliet för dem.

I Filippi

Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake och nästa dag till Neapolis och därifrån till Filippi, som är den ledande staden i denna del av Makedonien och en romersk koloni. I den staden stannade vi några dagar. Det intressanta med denna händelse är vad vers 12 säger: Filippi var en romersk koloni. ”Med det menas att Filippi var ett område som upplåtits som boplats för romare och fått särskilda privilegier. Filippi var en militärkoloni. Ett större antal romerska soldater och officerare hade efter avslutad militärtjänst slagit sig ner där”, säger Folkbibeln i en not till versen. Den helige Ande satsade bevisligen på människor han visste skulle lyda både evangelium och Jesu ord och befallningar, för att Guds rike skulle kunna spridas. Därför utvalde han ofta militärer. För hos dem visste han att lydnaden skulle finnas som en reflex. Trots förföljelse fick Paulus och Silas föra fångvaktaren och hela hans familj till tro, förutom alla andra som hade kommit till tro genom deras ankomst dit. Den församling som här bildades var den första i Europa. Lukas stannade kvar där efter att Paulus och Silas fortsatte djupare in i Makedonien. Just denna församling blev Paulus största glädjeämne på jorden. Säkert mycket på grund av deras lydnad mot tron och Guds ord. Därav hans glädjerika Filipperbrev.

Varför är Sverige världens mest sekulariserade land? Det borde vi ju inte vara med tanke på de väckelser som gått fram över vårt land, ända in på 1900-talet och med tanke på så många kristna vi har varit och är ännu. Men faktum är att medan endast 4% av hela världens befolkning är ateister, är 40% av svenskarna ateister! Det beror till stor del på att vi inte har lytt de himmelska buden. Vi är så otroligt dåliga på att lyda Guds ord och Jesu bud. Därmed har vi undanhållit svenska folket ett trovärdigt vittnesbörd om Guds existens och Jesu uppståndelse. Vi har inte längre trons lydnad upprättad i oss! (Rom 1:5, Rom 16:26.) Därför har denna andliga stridsskola kommit till för att avhjälpa oss denna brist på trons lydnad och därmed ta oss upp på barrikaderna igen för att återta alla förlorade områden!

De allierades överordnade strategi var att tvinga fienden till sammandrabbningar i vetskap om att de egna styrkorna och beväpningen var överlägsna fiendens. Våra vapen är mäktiga. De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga, 2 Kor 10:4-6. Vi har dessutom både sanningen och Sanningen på vår sida. Sanningen vinner alltid över lögnen. Men återigen ser vi att grundförutsättningen är att vi först har blivit lydiga!

Chamberlain och Kyrkan

År 2008 var det 70 år sedan ett av de mest katastrofala misstagen i historien begicks. Den 30 september 1938 undertecknade Storbritanniens premiärminister, Neville Chamberlain, en överenskommelse i München med Tysklands rikskansler, Adolf Hitler. Den överenskommelsen undertecknades bakom ryggen på Tjeckoslovakien och gav Hitler rätten till den tjeckiska regionen Sudetlandet, med dess stora antal av etniska tyskar. Chamberlain återvände till England, viftade med överenskommelsen inför hurrande massor, och sa de berömda orden: ”Mina vänner, för andra gången i vår historia har en brittisk premiärminister återvänt från Tyskland med en hedersam fred. Jag tror det är fred i vår tid.”

Emellertid fördömde Winston Churchill denna överenskommelse i underhuset och skulle senare leda den fria världen till fullständig seger över Hitler. Han hade tidigare argumenterat i ett helt decennium om att den fria världen borde ha beslutsamt stått emot Hitler medan han ännu var svag. (Jmf Jesu ord om att hotet från en överlägsen motståndare kan medföra en vilja till fred, se Luk 14:31-32.) Efter Münchenöverenskommelsen förutspådde Churchill helt rätt att Chamberlains eftergiftspolitik mot en skoningslös despot skulle få fruktansvärda konsekvenser, och använde sig av bibliskt bildspråk: ”Vi har lidit ett totalt nederlag utan förmildrande omständigheter….ni kommer att få se inom några år eller månader så kommer Tjeckoslovakien att uppslukas av naziregimen. Vi har framför oss en katastrof av första graden….vi har godkänt ett nederlag utan krig, vars konsekvenser kommer att följa med oss på vår väg under lång tid… vi har passerat en skräckinjagande milstolpe i vår historia, när hela Europas jämvikt har bringats till oordning och de förfärliga orden har nu uttalats mot västvärldens demokratier: ’Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt’. (Daniel 5:27) Tro inte att detta är slutet. Detta är endast början på räkenskapens dag. Detta är endast den första smutten, försmaken på den bittra kalk som kommer att räckas fram åt oss år efter år, om inte en oerhörd återhämtning av moralisk hälsa och militär styrka hjälper oss att resa oss igen och ta ställning för frihet igen som i svunna tider.”

Precis som Churchill förstod så ledde denna eftergiftspolitik mot Hitler endast till att göra honom ännu fräckare, som nu ansåg att Chamberlain var en svag gammal man som han bara kände förakt för. Dessutom gav Münchenöverenskommelsen Hitler de jättelika Skoda-verken som stärkte hans militärmakt enormt och gjorde honom ännu svårare att stoppa. Hans motståndare skulle nu få mötas av vågor av tjeckisktillverkade tyska stridsvagnar. Som vi nu vet dröjde det inte länge förrän Hitler ockuperade resten av Tjeckoslovakien.

Mindre än ett år efter Münchenöverenskommelsen invaderade Hitler Polen, så den 3 september 1939 förklarade Chamberlain att Storbritannien var i krig mot Tyskland. Storbritannien var ytterst nära att förlora kriget, som krävde 60 miljoner människors liv och kostade alla inbegripna länder omkring en miljard $ av 1944 års värde. I sitt stora bokverk på sex band, Andra Världskriget, skriver Churchill: ”En dag sa president Roosevelt att han hade bett allmänheten komma med förslag på vad man skulle benämna detta krig. Jag sa genast ’Det onödiga kriget’. Det har aldrig funnits ett krig som varit lättare att stoppa än det som nu har förstört det som var kvar efter det förra världskriget. Det är min uppriktiga hopp att begrundandet av det förgångna ska ge oss ledning i dagar som kommer, göra det möjligt för en ny generation att laga några av felen från tidigare år och därmed styra, i samklang med människans behov och ära, framtidens hemska scener som kommer att utvecklas.”

Vad kan kyrkan lära sig av detta?

Ordspråket säger: Den som inte vill lära sig av historien är dömd att upprepa den. (1) Många inom kyrkan har inte lärt sig av Münchenöverenskommelsen att det är dårskap med eftergiftspolitik. Nutidens kristna som tror på en teistisk evolution har i grund och botten gett efter för ateisterna genom att tillerkänna dem saklighet och vetenskaplighet. Precis som Chamberlain så lever de i den glada tron att ateisterna ska kunna vinnas eller åtminstone inte gå längre. Men i verkligheten har dessa kompromissande kristna styrkt ateisternas argument enormt genom att överlämna sådana kraftfulla argument till dem:

    Trots att den moderna vetenskapen har sitt ursprung inom Kristendomen, och dödfödd inom andra kulturer, (2), använder ateister nu vetenskap (eller snarare materialistisk filosofi förklädd till vetenskap) mot Kyrkan.

Aposteln Paulus säger i Rom 1:18-32 att skapelsens bevis är så entydiga att människor är utan ursäkt när de inte tror på Gud. Men om evolutionsteorin är sann är det även sant vad den ledande evolutionisten Stephen Jay Gould säger, att världen inte uppvisar något bevis på en skapelse: ’det är inget annat som håller på därute, endast organismer som strävar efter att vidareförmedla sina gener till nästa generation.’ (3) Så om evolutionsteorin är sann finns det inga bevis för en skapande Gud, utan endast den råa kampen om överlevnad. Varför skulle då de otroende vara utan ursäkt om evolutionsteorin är sann?

Aposteln Petrus säger att hånare kommer att motsäga syndaflodsberättelsen, (2 Petr 3:3-7). Men om miljoner av år vore sant skulle det inte ha varit någon syndaflod, eller åtminstone ingen som lämnade kvar några bevis (t.ex. sedimentära bergarter och fossiler). Hur kan då Gud hålla dessa hånare och motsägare ansvariga för sina anklagelser om det inte finns några bevis för en syndaflod?

 I det tidiga 1800-talet var det många kristna som kapitulerade för Huttons och Lyells trossats om långa tidsåldrar, trots de vetenskapliga problemen därmed och de andliga varningarna från de bibeltrogna geologerna. (4) Men efter det att man accepterat en geologisk evolution var det avväpnade för att kunna stå emot Darwins biologiska evolution. (5) För det första hade de redan övergett 1 Mosebok som auktoritet. För det andra kunde Darwin med det länka samman långsamma och gradvisa geologiska processer med långsamma och gradvisa biologiska processer. För det tredje, utan Skapelseberättelse, syndafall, syndaflod och utspridning över jorden vid tiden för Peleg i 1 Mos 10:25, så hade man ingen sann historia alls. Darwin kunde då lätt motsäga låtsas-skapelseberättelsen som den kompromissande kyrkan höll sig med. Den innehöll sådana saker som att Gud skulle ha skapat sjukdomsalstrande bakterier, köttätande rovdjur redan från början (utan att ta hänsyn till att ett syndafall och en syndaflod hade skett), (6) utdöende av djurarter (utan inverkan av syndaflod) och djuren i deras nuvarande placering över jorden (utan medverkan av syndaflod och utbredning vid Peleg.)

Likt Hitler, varför skulle ateister göra någon eftergift eller medgivande för en fiende som uppvisar en sån feg svaghet? I verkligheten är det Kyrkan som har gjort alla eftergifterna. Ateisterna har inte gett något av värde i gengäld. Varför skulle de inte fortsätta att hålla ut i väntan på ännu fler eftergifter, medan de använder de kristnas vapen emot dem?

Ett nutida exempel på den fortsatta eftergiftsteologin är Howard van Till vid Calvin College, som i decennier hävdade att evolutionsteorin inte var något hot mot kristendomen, och hans kollegor stödde honom i den åsikten. Efter att ha gått i pension uppvisade han sina rätta färger genom att överge alla den kristna tron helt och hållet. En artikel säger om honom: Under de två följande decennierna blev han den kättare som hans kritiker hade misstänkt honom för att vara. (7) Därmed är van Till endast den senaste i den långa raden av avfällingar, vars sluttande plan började med en eftergift på 1 Moseboks område. Se även Billy Grahams evangelistkamrat Charles Templetons öde, 1915-2001. (8).

Vad borde Kyrkan göra i stället?

 Vi borde verkligen lära oss läxan av Churchill, som ledde den fria världen till att slutligen besegra Hitler. Men före andra världskriget var han utstött i den politiska ödemarken därför att han varnade för farorna med Hitler. Han sa: ’Om du inte vill kämpa för det som är rätt när du lätt kan vinna utan blodsutgjutelser, om du inte vill strida när en seger är säker och inte för kostsam, kan det gå så långt att du tvingas kämpa emot alla odds, med endast en oviss chans till överlevnad. Det kan till och med bli ännu värre! Du kan komma att vara tvungen att kämpa när det inte finns något hopp om seger, därför att det är bättre att förgås än att leva som slavar.’ 

På liknande sätt, alldeles för många inom Kyrkan misslyckades med att stå fast vid Bibelns klara undervisning, i motsats till olika modeller som använts för att förklara dess undervisning. (9) Nu måste stora delar av Kyrkan återerövra dess huvudvapen, Andens svärd som är Guds ord, Ef. 6:17. Det är av avgörande betydelse att dessa kristna tränas till att använda det likaväl som att försvara det, vilket aposteln Petrus säger i 1 Petr 3:15, samt att förstöra de motsägande andliga fästena genom att bryta ned de argument och tankebyggnader som upphäver sig mot kunskapen om Gud, enligt 2 Kor 10:4-5. (10) Eftersom mycket av världens attacker är på Bibelns historia, måste det också vara vår fokus i våra ansträngningar.

Reformatorn Martin Luther, 1483-1546, var på det klara med att överge doktriner som förlöjligas av världen, är en stor försumlighet av den kristna plikten: ”Om jag bekänner med den högsta röst och den klaraste utläggning alla delar av Guds Ord, förutom just den lilla punkten som världen och djävulen för tillfället attackerar, då bekänner jag inte Kristus, hur modigt jag än bekänner Honom. På det område där striden utkämpas prövas soldatens lojalitet. Men att stå stadig på alla andra områden och svika på det speciella området, är ren och skär flykt och skam.’ (11)

Referenser och noter

1. Cf. ‘Those who cannot remember the past are condemned to repeat it’—Santayana, G., The Life of Reason, Constable & Co. Ltd., London, p. 82, 1954. Return to text.
2. Stark, R., For the Glory of God: How monotheism led to reformations, science, witch-hunts and the end of slavery, Princeton University Press, 2003; see also review by Williams A., The biblical origins of science, Journal of Creation 18(2):49–52, 2004; creationontheweb.com/stark. Return to text.
3. Wieland, C., Darwin’s real message: have you missed it? Creation 14(4):16–19, 1992; creationontheweb.com/realmessage. Return to text.
4. Mortenson, T., The Great Turning Point, based on his Ph.D. thesis at Coventry University, creationontheweb.com/turning_point; Philosophical naturalism and the age of the earth: are they related? The Master’s Seminary Journal (TMSJ) 15(1):71–92, Spring 2004, creationontheweb.com/naturalism-church. Return to text.
5. See Sarfati, J., Refuting Compromise, Creation Ministries International, Australia, ch. 8, 2004. Return to text.
6. See Sarfati, ref. 5, ch. 6; and Batten, D., et al., The Creation Answers Book, Creation Ministries International, Australia, ch. 6, 2007. Return to text.
7. Manier, J., The New Theology, Chicago Tribune, 20 January 2008; www.chicagotribune.com/features/magazine/chi-080120evolution-story,1,1644498.story. Return to text.
8. Wieland, C., Death of an apostate, Creation 25(1):6, 2002; creationontheweb.com/apostate. Return to text.
9. Wieland, C., ‘Hanging Loose’: What should we defend? Creation 11(2):4, 1989;                           creationontheweb.com/hanging_loose. Return to text.
10. See Christian Apologetics Questions and Answers, creationontheweb.com/apologetics. Return to text.
11. Cited in Schaeffer, F.A., The Great Evangelical Disaster, Crossway Books, Illinois, USA, pp. 50–51, 1984.

Jämför den västerländska kristenhetens krypande anpassning till världen och därmed minskande inflytande på världen, med de kristna i Sydkorea! Där skäms man inte för evangelium, utan går offensivt och frimodigt fram i tro på Guds kraft och i lydnad för missionsbefallningen. Där har man på några decennier förvandlat ett totalt buddhistiskt samhälle till att nu vara ett land där var tredje invånare är bekännande kristen! Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Ef 6:13. Vi svenska kristna har däremot varken ”stått emot på den onda dagen” eller ”behållit fältet”.

En intressant tanke och andlig jämförelse slogs jag av när jag i band II, på sid 271 läste: ”Jagarflottiljerna behöver starkt stöd av jaktflyg för att kunna arbeta i dagsljus. Att detta stöd tillhandahålls är en absolut förutsättning för att jagarna med kraft ska kunna ingripa.

”Jagarna = evangelisterna, jaktflyget = förebedjarna och profeterna. Det behövs med andra ord samordnade aktioner mellan evangelisation och förbön för att våra ansträngningar ska bära frukt. Likadant var det för bombplanen. De måste ha jaktplanseskort för att inte skjutas ned hur lätt som helst. I linje med detta behöver apostlar och profeter förebedjarnas beskydd.

En gång för många år sedan när jag var i förbön för vår stad tillsammans med en bönebroder, blev jag ledd till att be utifrån Luk 8:31 Demonerna bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. Trots att Jesus gjorde som demonerna bad om i detta fall, av pedagogiska skäl, vet jag att det är i avgrunden demoner hör hemma. Det var ju därför de bad Herren att han inte skulle befalla dem ned dit. Så jag befallde alla verksamma demoner i Umeå att fara ned i avgrunden! Döm om min förvåning när jag direkt efter att jag befallt detta, såg i en syn en gråvit, rökaktig dimma längs marken, som formades till ett långt, sammanhängande, avlångt rökmoln, som en lian ungefär, vilken ”sögs” ned i ett hål i marken med en väldig fart. När jag såg det passade jag på att proklamera att ett blylock skulle läggas på efter dem så att de inte kunde komma upp igen. Jag fick den idén från Sakarja 5:7-8 där det står: Ett lock av bly lyfte sig och en kvinna satt mitt i korgen. Han sa: "Detta är ondskan." Och han stötte åter ner henne i korgen och slog igen blylocket över öppningen. Precis detta fick jag se! Ett tjockt blylock kom ned Ovanifrån med en väldig fart och studsade upp en gång från marken innan den landade tungt över hålet i marken där demonerna hade farit ned!

Detta handlar inte om hur ”bra” jag är på att be, utan om Jesu löfte i Lukas 10: 17-20. De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." Han sa till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting ska någonsin skada er. Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen.

Lika viktigt är det med ledarskapet i avgörande strider och slag. Inför slaget om El Alamein var Gud tvungen att göra en ”rockad” bland generalerna för att säkerställa den kommande avgörande segern för de allierade. Annars hade Tyskland nått fram till det brittiska Palestinamandatet och där kunna mörda de 500.000 europeiska judar som flytt dit. Rockaden bestod i att den tröttkörde general Gott som anförtrotts uppdraget att leda slaget, tilläts av Gud att omkomma i en flygolycka så att general Montgomery i stället fick överta befälet. ”Montgomery var en lysande befälhavare i fält”, enligt Churchill.

Forma historien med bön -av Derek Prince

Som ung soldat i Andra Världskriget fick Derek Prince möta Gud. Långt borta från allt vad kyrkor heter läste han Guds Ord och trodde som det står. Erfarenheterna revolutionerade hans syn på bön för staden och nationen.

”Från 1941 till 1943 tjänstgjorde jag som sjukvårdare vid de brittiska styrkorna i Nordafrika”, berättar Derek Prince. ”Jag tillhörde en liten medicinsk enhet, som arbetade vid två brittiska pansardivisioner – 1:a och 7:e Pansardivisionerna. Det var den sistnämnda som hyllades som ”ökenråttorna”. Vid den tiden var moralen mycket låg i de brittiska ökenstyrkorna. Grundproblemet var, att männen inte hade förtroende för officerarna. Som grupp var ökenofficerarna vid den här tiden själviska, oansvariga och odisciplinerade. Deras huvudintresse var inte männens välbefinnande eller en effektiv krigföring, utan deras egen materiella bekvämlighet.

Jag erinrar mig en officer, som insjuknade i malaria och fördes till ett bassjukhus i Kairo. För transporten till Kairo rekvirerade han en fyrabäddsambulans för egen del och en stor lastbil för sin utrustning och personliga tillhörigheter. Vid den tiden fick vi ständigt höra att det var mycket ont om lastbilar och bensin och att vi på allt sätt måste hushålla med dessa två saker.

Från Kairo fördes sedan denne officer till England - en åtgärd som förvisso inte enbart orsakades av malariaanfallet. Några månader senare hörde vi honom i en radioutsändning från England. Han gav en mycket livlig skildring av svårigheterna med att kriga i öknen!

Under den här tiden var den största påfrestningen bristen på vatten. Förråden var mycket strängt ransonerade. Våra vattenflaskor fylldes varannan dag. Detta var allt vatten, som vi tilldelades för alla ändamål - tvättning, rakning, att dricka och till matlagning. Ändå drack officerarna i sin mäss regelbundet varje kväll mera vatten med sin whisky än vad de meniga fick till alla andra ändamål sammanlagt.

Resultatet av allt detta blev den längsta reträtten i brittiska arméns historia - totalt omkring 100 mil - från Tripoli till El Alamein, omkring åtta mil väster om Kairo. Här grävde de brittiska styrkorna ner sig för ett slutligt motstånd. Om El Alamein skulle falla, skulle vägen vara öppen för tyskarna att vinna kontroll över Egypten, stänga Suez-kanalen och gå in i Palestina. Den judiska befolkningen där skulle då bli offer för samma behandling som redan drabbat judarna i varje del av Europa, som kommit under nazisternas kontroll.

Omkring 18 månader tidigare hade haft en mycket stark och dramatisk uppenbarelse av Jesus Kristus. Därför visste jag av egen erfarenhet att Guds makt var en verklighet. I öknen hade jag ingen församling eller pastor, som kunde ge mig gemenskap eller råd. Jag var tvungen att förlita mig på de två grundläggande ting, som Gud försett varje kristen med: Bibeln och den helige Ande.

Jag insåg tidigt att enligt NT är fasta en normal del i en kristens disciplin. Under hela den tid, som jag var i öknen, avsatte jag därför regelbundet varje onsdag som en speciell dag för fasta och bön.

Under den långa och moraliskt nedbrytande reträtten till Kairos utkanter lade Gud en börda på mitt hjärta att be, såväl för de brittiska styrkorna i öknen som för hela situationen i Mellanöstern. Ändå kunde jag inte förstå hur Gud skulle kunna välsigna ett ledarskap, som var så ovärdigt och odugligt. Efter en tids sökande gav mig den helige Ande följande bön: ’Herre, ge oss ledare, som är sådana att det blir till din ära, och att du ger oss seger genom dem.’

Jag fortsatte att be denna bön regelbundet varje dag. I sinom tid beslutade den brittiska regeringen att avlösa överbefälhavaren för ökentrupperna och ersätta honom med en annan man – general Gott. Han flögs till Kairo för att överta kommandot, men hans plan blev nedskjutet. Han överlevde kraschen men blev skjuten på marken och dog. De brittiska styrkorna på denna viktiga krigsskådeplats blev alltså lämnade utan befälhavare i denna kritiska situation. Winston Churchill var premiärminister i Storbritannien vid den här tiden. Han handlade till stor del på eget initiativ när han utnämnde en mer eller mindre okänd officer, överstelöjtnant Bernard Montgomery, som hastigt flögs ut från England.

Montgomery var son till en evangelisk, anglikansk biskop. Han var en man, som utan tvivel uppfyllde Guds två krav på en god ledare. Han var rättvis och gudfruktig. Själv oerhört disciplinerad lyckades han på två månader ingjuta en helt ny känsla för disciplin hos officerarna, och det återställde soldaternas förtroende för dem.

Så utkämpades huvudstriden vid El Alamein. Den blev den första viktigare segern för de allierade dittills under hela kriget. Faran för Egypten, för Suez-kanalen och för Palestina avvärjdes slutgiltigt och hela krigets förlopp ändrades till de allierades fördel. Det är ingen överdrift att säga att slaget vid El Alamein var vändpunkten för kriget i Nordafrika.

Några dagar efter slaget befann jag mig i öknen några kilometer bakom de framryckande allierade styrkorna. Från en radio, som stod på en bräda i en militärtruck, kunde jag höra en nyhetskommentator beskriva stämningen i Montgomerys högkvarter, så som han upplevt den på kvällen före slaget. Han berättade hur Montgomery offentligen uppmanade sina officerare och meniga till bön och sa: ”Låt oss be Herren, väldig i strid, att han ger oss segern.” När jag hörde dessa ord genom radion talade Gud mycket tydligt dessa ord ”Detta är svaret på dina böner.”

Den brittiska regeringen hade valt general Gott till överbefälhavare, men Gud ställde honom åt sidan och kallade överstelöjtnant Montgomery, en man efter Guds eget val. Gud gjorde detta för att hans eget namn skulle bli ärat och som svar på en bön, vilken han själv genom sin helige Ande hade inspirerat mig att be. Genom detta ingripande räddade Gud också judarna i Palestina från att komma under nazisternas kontroll.

Jag tror att den bön, som Gud gav den gången, skulle passa bra att använda i andra situationer, både militära och politiska: Herre ge oss ledare, som är sådana, att det blir till din ära, och att du ger oss seger genom dem.

(Ur boken ”Andliga vapen som kan förändra Sverige”, av Derek Prince)

http://www.gospelcenter.se/shop/catalog/product_info.php?products_id=19981&osCsid=32843acf27f13fd7e42438c5703f6c2e

(Vad hade hänt med Hitler personligen om han hade intagit Palestinamandatet och tågat in i Jerusalem? Hade han drabbats av det s.k. Jerusalemsyndromet? Jerusalemsyndromet är namnet på en psykos som drabbar i snitt 20 personer per år, och yttrar sig genom att en person som besöker Jerusalem tror sig vara en biblisk person. I de flesta fall uppstår inte sjukdomen under vistelsen i Jerusalem, utan snarare är det så att personer med denna form av störningar väljer att resa dit för att sedan, efter framkomsten, låta sina vanföreställningar få fritt spelrum.)

I en rapport hem till regeringen i London, skrev Churchill från sitt besök i El Alamein, Egypten, ”Jag är säker på att den förra regimen (general Gott) bara skulle ha lett till olycka. Armén var splittrad och förlamad av osäkerhet och besvikelse. Det var tydligen meningen att den inför ett kraftigt anfall skulle retirera mot öst in i Nildeltat. Många sneglade redan efter en plats i lastbilarna och trupperna saknade både en klar stridsplan och en dominerande vilja. Det hela verkade så allvarligt att general Montgomery omedelbart efter sitt besök vid fronten yrkade på att få överta 8:e armén och den 13:e skedde genom beslut av general Alexander hela befälsomläggningen i Mellersta Östern. Sedan dess har, vad jag själv kunde märka hos trupperna och höra av deras högre officerare, atmosfären fullständigt förändrats. Alexander har gett Montgomery order att förbereda en offensiv och under tiden hålla alla ställningar, och Montgomery har utfärdat stimulerande direktiv till sina officerare. Den största vakenhet och iver råder. Överallt förstärks ställningarna och de splittrade styrkorna reorganiseras och omgrupperas i fasta förband.”

Montgomery sa till sina trupper: ”Vi har lagt alla planer på reträtt åt sidan. Jag vill inte höra ordet ”reträtt” från någon i 8:e armén! Antingen avancerar vi, eller så dör vi!”

Borde inte vi kristna beväpna oss med samma inställning?

Enligt W.C. ”har det alltid betraktats som ett allvarligt fel i militära operationer att låta stora truppmassor ligga overksamma på en plats medan avgörandet faller på andra håll.” Jämför med situationen inom dagens svenska kristenhet! Allt detta ”kyrkgående” har bevisligen lett till stagnation och decimering av kristenheten i stället för tillväxt och erövring av Sverige för Kristus! Det beror givetvis på många olika saker men en sak är jag säker på har sin del i detta, och det är att de flesta kristna i Sverige är passiviserade och invaggade i tron att det räcker med att gå till kyrkan på söndagar för att vara en god kristen och behålla fältet.

I stället måste vi ta till oss Churchills huvudsakliga krigsstrategi, som var: Anfall är bästa försvar! Likadant är det i många sporter och spel. Att hålla på och fega ur hela tiden leder enbart till ”ett långsamt farväl”. Churchills krigsstrategi byggde på hans förvissning om att Storbritanniens Royal Navy och dess Home Fleet, behärskade haven och därför skulle vinna kriget till slut, även om inga allierade dök upp. Likadant kan vi vara förvissade om att Han som är med oss/i oss är större än den som är i världen, 1 Joh 4:4. Vi har den ende, sanne, levande Guden på vår sida. Den Allsmäktige står bakom oss! Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?, Rom 8:31.

Att Israels Gud, HERREN, är en Mästare på militär och andlig strategi och taktik, borde inte förvåna någon kristen. Det finns det många exempel på i Bibeln, Guds handbok för livet på jorden. Det räcker med exemplet från 2 Sam 5:17-25. När filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde detta, gick han ner till borgen. Sedan filistéerna hade kommit fram spred de sig i Refaimdalen. Då frågade David HERREN: "Ska jag dra upp mot filistéerna? Ska du då ge dem i min hand?" HERREN svarade David: "Dra upp! Jag ska ge filistéerna i din hand." Så kom David till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. Han sa: "HERREN har brutit ner mina fiender inför mig, så som vatten bryter fram." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. Filistéerna övergav där sina avgudabilder, och David och hans män förde bort dem. Men filistéerna drog upp än en gång och spred sig i Refaimdalen. När David då frågade HERREN, svarade han: "Du ska inte dra dit upp. Gå runt dem bakifrån och kom över dem från det håll där bakaträden står. Så snart du hör ljudet av ett marscherande i bakaträdens toppar, ska du genast rycka fram, ty då har HERREN dragit ut framför dig för att slå filistéernas här." Och David gjorde som HERREN hade befallt honom. Han slog filistéerna och förföljde dem från Geba ända till Gezer.

Vid slaget om Tobruk i Libyen visade det sig än en gång vara avgörande med rätt man på rätt plats i kombination med att anfall är bästa försvar. ”Efter de hårda slag vi hade fått motta och under intrycket av att Rommels raid hade vållat förvirring bakom vår front, påpekade general Cunningham för överbefälhavaren att en fortsatt offensiv kanske skulle göra slut på hela vår pansarstyrka och sätta Egyptens säkerhet på spel. Det innebar alltså att vi skulle erkänna vårt nederlag och hela operationens misslyckande. I detta avgörande ögonblick ingrep general Auchinleck personligen. På Cunninghams uppmaning flög han den 23 november (1941) tillsammans med flygmarskalk Tedder till ökenhögkvarteret och gav, med full vetskap om hela faran, general Cunningham order om att ”fortsätta offensiven mot fienden”. Genom sitt personliga ingripande räddade Auchinleck sålunda slaget och visade sina överlägsna egenskaper som befälhavare i fält. Till mig telegraferade han den 24:e från det framskjutna högkvarteret: Vid ankomsten fann jag Cunningham orolig över läget, beroende på att endast ett fåtal av våra stridsvagnar hade rapporterats i stridbart skick. Under fem dagars ständiga strider och förflyttningar har tydligen vår pansardivision genom haverier och fientliga anfall avsevärt desorganiserats…..Vid sitt anfall i går eftermiddag använde fienden italienska stridsvagnar, vilket jag tolkar som om han hade ont om egna. Jag är övertygad om att han är desperat och driven till det yttersta och följaktligen måste vi fortsätta att pressa honom utan förskoning. Det är möjligt att praktiskt taget hela vårt pansar försätts ur stridbart skick, åtminstone tillfälligt, men det gör inget om vi därmed förstör alla hans stridsvagnar. Därför har jag beslutat ersätta general Cunningham med general Ritchie. Det gör jag mycket motvilligt därför att jag har nödgats konstatera att Cunningham, trots att han hittills har varit så beundransvärd, har börjat tänka defensivt.”

En strategi måste vara offensiv och målmedveten. Det är även viktigt med logistiken i krig, så att det alltid finns rätt sorts personal på rätt plats vid den rätta tidpunkten. ”En överdriven fruktan för fienden kan hindra oss i våra operationer”, sa W.C. Hans tro på seger gav honom trons ro. Vidare insåg han den strategiskt viktiga och avgörande nödvändigheten av att krossa Tysklands rustningsindustri, varmed de bedrev sitt krig. Jämför med Reinhard Bonnkes medarbetare Suzette Hattinghs uttalande om att ”Europas räddning är 20.000 frälsta horor”!  http://voiceinthecity.org/ 

Vi måste alltså inrikta oss på att ”dika ut” och torrlägga de värsta syndaproducerande områdena i samhället, typ: könshandel, trafficking, prostitution, knark, MC-kriminalitet, osv. Det är där de riktigt fula ”fiskarna” finns! Och vi ska ju vara människofiskare, eller hur? I detta krig måst vi ha samma insikt som W.C. hade, nämligen ”Vi kan inte hoppas på att tävla med fienden i manskapsstyrka, utan måste bygga på en utomordentlig överlägsenhet i stridsvagnar.” Likadant är det i vårt andliga krig. Vi kan aldrig hoppas på att vi kristna ska bli lika många eller fler än antalet syndare i världen. Antal och numerär avgör inte striden och kriget. Det som räknas är antalet ”stridsvagnar”. Varje kristen som står iklädd hela Guds vapenrustning, enligt Ef. 6:11, 13-18, är en andlig stridsvagn. Därför denna andliga stridsskola/krigsskola.

Jag markerade ordet ”hela” i bibelcitatet ovan av en särskild anledning. I en dröm för många år sedan såg jag nämligen stridsvagnen ”i Kristus”. Den såg ut som en vanlig stridsvagn på utsidan, men när jag klättrade ned i den så var det som att komma in i ett mysigt vardagsrum med blommiga soffor, klar belysning och en härligt fridfull och skön stämning. Däremot stod det en kristen broder kvar på vägen. Han varken kunde eller ville ”ta värvning” genom att krypa ned i Kristusstridsvagnen på grund av att han inte hade hela Guds vapenrustning på sig. Han saknade nämligen beredvillighetens skor som fridens evangelium ger, Ef 6:15.

Frankrike besegrades av en otroligt liten, men utmärkt utrustad elit, medan den stora tröga massan av den tyska armén som kom efter, kompletterade erövringen och ockuperade landet.” W.C. ville skapa egna sådana ”stormtrupper”, som han valde att kalla ”commandos”, men: ”Krigsdepartementet reste ett envist motstånd som blev värre ju högre upp i graderna man kom.” Tack och lov gav sig W.C. inte på denna punkt, utan det blev som han ville och med goda resultat. Alla mänskliga hierarkier uppvisar samma byråkratiska degeneration, speciellt ju högre upp i graderna man kommer. Sådan är människans fallna natur. Detta har även anfrätt de kristna samfunden och kyrkosystemen i hög grad som kännetecknas av en stor och trög, konservativ byråkrati. Det får vi inte vara omedvetna om.

I krig råder det helt andra omständigheter och villkor än i fredstid. Liksom W.C. ”inte tog hänsyn till de juridiska formaliteterna som var förenade med överförandet av brittiska transportfartyg under fransk flagg”, i den s.k. Dakarexpeditionen, måste vi lyda Gud mer än människor och inte vara paragrafryttare, utan hellre pragmatiker, smidiga och flexibla, öppna för helt nya lösningar, men naturligtvis inte göra något kriminellt.

Det är av helt avgörande betydelse att vara flexibel, lyhörd och lydig den helige Andes ledning så att man agerar när order därom ges. Rommels ökenstyrkor var utmattade vid ett tillfälle, men de allierades trupper anföll inte då, vilket ledde till att fienden hann återhämta sig och kunde senare vinna slaget om Tobruk. Samma misstag begick Sverige när Ryssland senaste gången invaderade oss, i 1809 års s.k. ”finska krig”. Den gången kom ryssarna marscherande över Kvarken på isen i 30 graders kyla, och skulle lätt ha kunnat slagits tillbaka av den 1500 man starka Umeågarnisonen, då ryssarna på grund av den oerhört ansträngande marschen var totalt utmattade när de kom fram till Umeå. Men general J A Cronstedt använde sig inte av detta taktiska övertag, utan lät fienden ostörd vila ut ett par dagar så att han senare kunde inta staden, utan motstånd! Då Cronstedt därmed bevisade sin inkompetens och defaitism, fick han träda tillbaka för andra generaler som lyckades få slut på kriget. Se till att du enbart samarbetar med andliga ledare som är segervissa, modiga, lyhörda och lydiga Guds Andes maningar! För kom ihåg att <i>Gud alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft</i>, enligt 2 Kor 2:14.

Enligt mötesprotokollet mellan Sovjets utrikesminister Molotov och hans tyske kollega Ribbentrop, sa Molotov att han redan hade telegraferat till Stalin att: ”Ingen makt på jorden kan ändra det faktum att början till slutet nu (1940) har inträtt för det brittiska imperiet”. Ateist som Molotov var förstod han inte att man måste även räkna med den himmelska makten!

Hitlers omättliga hunger på makt och ära gjorde honom blind för verkligheten och dess begränsningar av hans planer. I stället för att låta Sovjet ingå i tremaktspakten (Tyskland, Italien, Japan) som då skulle ha blivit en fyrmaktspakt (!) och därmed bildat en militärallians mot Storbritannien som stod ensamt, skulle det brittiska imperiet med stor sannolikhet ha delats upp dem emellan och slutat med Storbritanniens nederlag (mänskligt sett). Men Hitler nöjde sig inte med det utan ville ha hela kakan själv, vilket ledde till hans slutliga nederlag. ”Den som gapar efter mycket, tappar ofta hela stycket.”

Fienden är stolt, äregirig och övermodig till den milda grad att hans strategiska tänkande fördunklas. Under Slaget om Storbritannien ”hägrade för Göring ett ännu större mål, ingenting mindre än att paralysera och bringa oordning i världens största stad, skrämma regeringen och folket och slutligen tvinga dem att underkasta sig Tysklands vilja. De tyska marin- och generalstaberna hoppades ivrigt att Göring skulle få rätt. Som läget utvecklade sig märkte de att Royal Air Force inte blev satt ur spelet, samtidigt som deras eget trängande behov att starta ”Seelöwe”-äventyret försummades för uppgiften att förstöra London.” (Seelöwe, sjölejon, var namnet på Hitlers invasionsplaner av England.) ”Den tyska marinstaben antecknade i sin krigsdagbok: ’Det skulle bättre överensstämma med de tidtabellsenliga förberedelserna för operation Seelöwe om Luftwaffe inriktade sig mindre på London och mer på Portsmouth och Dover samt på örlogshamnarna i eller i närheten av operationsområdet.’ Men eftersom Hitler vid denna tidpunkt hade övertygats av Göring att det stora anfallet mot London skulle bli avgörande, vågade marinstaben inte vädja till överkommandot. Göring borde absolut ha fortsatt angreppen mot flygfälten, på vilkas organisation och samverkan hela vårt flygvapens stridsstyrka i detta ögonblick berodde. Det var dåraktigt av honom att överge krigets klassiska princip.” Av detta kan vi se att Davids bön om att göra fiendens rådgivares råd till dårskap, fortfarande är en effektiv bön. Jag har själv bett den bönen med framgång och seger vid ett tillfälle. När det blev berättat för David att Ahitofel var med bland dem som hade sammansvurit sig med Absalom, sa David: "HERRE, förvandla Ahitofels råd till dårskap. 2 Sam 15:31.

Rulla ned på denna hemsida http://www.byfaith.co.uk/paulreeshowells.htm till sista kapitlet som heter ”The Battle of Britain” för att läsa om hur den brittiska förebedjarrörelsen under ledning av Rees Howells bad sig igenom den långa  Blitzen, slaget om Storbritannien och hela WWII. En faschinerande och mycket trosstärkande läsning. Beställ gärna den DVD-film som detta förebedjarcenter och bibelskola har producerat som handlar om dess historia och bönesegrar!

”Tiden hade återigen (1940) ställt sig på vår sida.” U.K. (Storbritannien) var militärt nedrustat och låg flera år på efterkälken på alla områden, men hösten och vintern 1940 upphörde tillfälligt de tyska bombmattorna över England så att man fick ett halvt år på sig att rusta upp och börja komma ikapp Tyskland. Tidens dimension har Gud tagit monopol på. Därför måste vi som kristna, andliga soldater, lära oss att invänta den himmelska marschordern och inte rusa iväg före HERREN vårt segerbanér. Då slipper vi nederlag och kan göra vinster och segrar i stället.

Redan vår svenske kung Gustav den II Adolf, sa: ”Det är bättre att förekomma än att förekommas”. Det kom han långt på. Ända ned till Wien närmare bestämt, i sin kamp mot den katolska motreformationen. En av T-banestationerna i Wien heter ”Schwedenplatz” till minne av hur långt de svenska kanonkulorna nådde under det 30-åriga kriget.

Samma insikt hade W.C. I kampen för Greklands säkerhet mot en tysk invasion påtalade han för den grekiske konseljpresidenten att ”om vi uppsköt att handla av fruktan för att provocera tyskarna skulle ett ingripande sedan ovillkorligt komma för sent.”

”Ur varje framgång, om än aldrig så fullständig, föds något som kräver ännu hårdare kamp. Det är i det ögonblick som segraren är mest tröttkörd som det största bytet kan utpressas av den besegrade.” Denna iakttagelse och analys av W.C. ligger i linje med Jesu ord i Mark 3:27 Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det han äger utan att först ha bundit den starke. Sedan kan han plundra hans hus. Jesus vann en evig seger på Korset. Där band han den starke till händer och fötter. Han har bara sin otejpade mun kvar att använda. Under tiden ska vi plundra hans hus på allt vi kan, orkar och hinner!

Låt oss inte göra om de japanska officerarnas ständiga misstag under WWII. Vid striden om Nya Guinea och Guadalcanal ”sände den japanske kommendanten ett starkt kryssar- och jagarförband till Guadalcanal. Med utnyttjande av ett häftigt regn överrumplade japanerna i gryningen den 9 augusti 1942, den allierade sjöstyrkan som bevakade inloppet och tillintetgjorde den praktiskt taget. Inom 40 minuter hade de sänkt tre tunga amerikanska kryssare och den australiska kryssaren Canberra, men själv endast lidit smärre skador. Om den japanske amiralen hade fullföljt denna sensationella framgång kunde han ha fortsatt genom sundet österut och förstört de amerikanska transportfartygen som fortfarande höll på att lossa trupper och materiel. Men liksom andra japanska chefer i detta krig, både före och efter honom, lät han tillfället gå sig ur händerna och drog sig tillbaka.”

Läser man lite väckelsehistoria märker man samma, ständigt återkommande mönster, att nöja sig med tillfälliga segrar i stället för att pressa på vidare. Men inför den kommande slutväckelsen, enligt Jesu ord i Matt 13:39, Skördetiden är tidsålderns slut, kommer vi inte att nöja oss med delsegrar, utan vi kommer under den helige Andes ledning att använda varje delseger som språngbräda mot ännu större segrar! Annars kommer inte den stora slutskörden att kunna bli bärgad. 

I detta sammanhang är det viktigt att förstå hur centralt det är med samarbete horisontellt, respektive lydnad vertikalt. Vid befrielsen av Italien 1943 hade ”september månad varit en verkligt givande månad. Samarbetet mellan de engelsk-amerikanska försvarsgrenarna till lands, till sjöss och i luften, hade slagit nya rekord. Chefen för 10:e tyska armén i Italien har sedermera yttrat att tyskarna avundades oss det harmoniska samarbetet mellan armé, flyg och flotta, under en högsta gemensam ledning.” Det samma gäller för oss i det andliga. Vi har en enda gemensam högsta ledning, eller hur? Den ledningen är ofelbar till och med, till skillnad mot WWII:s generaler! Vad den helige Ande manar oss till var och en ska vi lyda. Oavsett om det är första gången någon gör det eller inte. Men lika viktig med lydnaden är det med samarbetet. Vi måste samarbeta ute på skördefälten mellan våra olika ”försvarsgrenar”. D.v.s. evangelister, profeter, lärare, apostlar, herdar, diakoner, äldste och vanliga ”gräsrötter” måste sluta strida inbördes för att i stället dra åt samma håll och ha samma mål och vision: Skörden!

Vid sänkningen av världens då största slagskepp, ”Bismarck”, var det samarbetet mellan flera olika vapenslag som utgjorde det vinnande konceptet: kryssare, flyg, fartygsburet flyg, slagskepp och jagare. Den avgörande träffen efter tre dygns intensiva strider, var den torped som ett Swordfish-plan mest på måfå avlossade mot Bismarck och som ”råkade” träffa på det enda ställe där hon var obepansrad: rodret, vilket ledde till att skeppet bara kunde köra i cirkel ända tills både ammunition och bränsle tog slut.

Likaså måste förebedjare, profeter, evangelister, apostlar, herdar, lärare, diakoner, äldste och alla ”gräsrötter” samarbeta över alla gränser i gemensamma aktioner för att kunna bryta ned fiendens starkaste fästen. Av den anledningen har HERREN bland annat gett Vello Vaim visionen om ”Manteln Kristus”. Den handlar i korthet om att alla kristna på en ort utgör ett samlat andligt bärarlag där alla gåvor och tjänster samarbetar under Herrens suveräna ledning.Läs mer om det i hans bok ”Profetisk bön som skapar ny framtid”:

http://www.propheticforum.com/vPages/Ny%20Bok%20Vello.html

För att vinna ”Slaget om Atlanten” var de allierade tvungna att locka upp U-båtarna till ytan så att de blev måltavlor för flyget. Likaså måste vi agera kraftfullt när demonisk aktivitet yttrar sig i eller genom en människa. Då har ”u-båten” dykt upp och avslöjat sig, till skillnad mot när den är dold i (folk)havets djup, d.v.s.  i individens inre. Det sätt på vilket vi kan locka upp ”u-båtarna” till ytan är att vara så helgade som möjligt. Då provoceras demonerna fram av vår renhet som de inte står ut med!

W.C. sa: ”Alla stora segrar i historien har vunnits med energi och beslutsamhet, trots ogynnsamma odds och med den smalaste marginal.” Det stämmer väl med vad Bibeln säger: den rättfärdige blir med knapp nöd frälst, 1 Petr 4:18. Därför ska vi inte ge upp när det ser ut som att vi kommer att förlora. Då är segern som närmast många gånger. Gud vill nämligen inte dela äran för segern med oss. Därför verkan Han på så sätt att den kristne vinner med knapp nöd över fienden. Allt för att vi själva inte ska ta åt oss äran.

Ett exempel på W.C:s klippfasta tro på seger, uttryckt i en mästerlig retorisk form, är hans telegram till Jugoslaviens konseljpresident i mars 1941.

”Ers excellens!
Hitlers och Mussolinis slutliga nederlag är oundvikligt. Den kan en försiktig och förutseende människa inte betvivla med hänsyn till de brittiska och amerikanska demokratiernas öppet deklarerade föresats. De skändliga hunnerna, av vilka de flesta redan är upptagna av att förtrycka, tyrannisera och utplundra österrikare, tjecker, polacker och många andra folk, är inte fler än 65 miljoner. Befolkningen i brittiska imperiet och Förenta staterna uppgår till nära 200 miljoner enbart i hemländerna och i de brittiska dominierna. Vi utövar ett obestritt herravälde på haven och kommer med amerikansk hjälp snart att ha övermakt i luften. Det brittiska imperiet och Förenta staterna har större rikedomar och tekniska resurser och tillverkar mer stål än hela den övriga världen tillsamman och vi är beslutna att inte låta några förbrytar-diktatorer, av vilka en redan har fått en obotlig punktering, trampa ner friheten eller vända utvecklingen i världen. Vi vet att alla sanna serbers, kroaters och sloveners hjärta klappar för sitt lands frihet, självständighet och oberoende och att dessa folk liksom den engelsktalande världen riktar blicken framåt. Om Jugoslavien i detta ögonblick underkastar sig Rumäniens öde eller begår Bulgariens ogärning och blir medbrottsling i mordförsöket på Grekland, är det räddningslöst förlorat. Det kan inte undslippa, endast uppskjuta krigets prövningar, och dess tappra soldater får då kämpa ensamma efter att ha blivit omringade och avskurna från alla möjligheter till undsättning. Å andra sidan har det inte i krigshistorien förekommit en bättre chans än den som nu ligger öppen för den jugoslaviska armén; det gäller bara att gripa den i tid. Om Jugoslavien och Turkiet ställer sig på Greklands sida och får all den hjälp det brittiska imperiet kan ge, kan den tyska hemsökelsen avvärjas och slutsegern bli lika säker och avgörande som den var förra gången. Jag hoppas att ers excellens måtte fatta det upphöjda beslut som världshändelserna kräver.”

Nederlag kan med facit i hand ha varit nödvändiga offer för att förhindra ännu mycket värre nederlag. ”Slaget på Kreta är ett exempel på det avgörande resultat som kan uppnås genom en hård och envis strid, oavsett försöken att nå strategiska positioner. Vi visste inte hur många fallskärmsdivisioner tyskarna hade. Men på basis av lärdomarna från nederlaget på Kreta vidtog vi försvarsförberedelser hemma mot fyra eller fem sådana djärva flygburna divisioner och vi och amerikanarna utvecklade sedan själva idén i ännu större skala. Men i själva verket var 7:e flygburna divisionen den enda som Göring hade. Denna division förstördes i slaget på Kreta. Närmare 5000 av hans tappraste dödades och hela organisationen revs ohjälpligt upp. Den återkom sedan aldrig i någon effektiv form. Genom att tyskarna förlorade denna högklassiga styrka kunde deras flyg- och fallskärmsvapen inte spela någon roll i de närmast förestående händelserna i Mellersta östern. Göring vann endast en Pyrrhusseger på Kreta. Hade han inte uttömt sina krafter där, kanske de kunde ha skänkt honom Cypern, Irak, Syrien och rent av Persien.”

Så försök med andra ord att se på dina nederlag från ett liknande perspektiv. Gud var kanske tvungen att låta dig lida nederlag för att frälsa dig från ännu större och värre nederlag! Samtidigt fick han dig att se dina fel och brister som han vill hjälpa dig att övervinna så att du kan bli använd med framgång och seger i nästa strid!

Av den anledningen hade Kjell Sjöberg planer på ett ”Institutet för profetisk samhällsanalys”. (Det hann Kjell tyvärr inte starta, men jag hoppas kunna göra det med Guds hjälp. Jag är tacksam för dina förböner angående detta!) Profetisk samhällsanalys går i korthet ut på att jämföra tidens tecken med Bibelns profetior. Profetisk samhällsanalys är andlig orientering där Bibelns profetior motsvarar kartan för orienteraren och tidens tecken motsvarar kompassen. Liksom kartan är statisk och given så år också det profetiska ordet klippfast och evigt. Liksom kompassen är rörlig så är också tidens tecken flyttbara i tid och rum. (Du kan läsa flera bibelstudier och artiklar på min hemsida, www.olofamkoff.se, som innehåller profetisk samhällsanalys.)

USA:s president Roosevelt var ensam i sin regering om att stödja UK:s kamp i Mellanöstern som hade den inställningen att man borde slå fienden var man än träffade på honom. Självklart ska vi ha samma inställning att bekriga ondskan och demonisk aktivitet var den än finns eller dyker upp.

Naturligtvis visste Gud om det kommande japanska anfallet mot Pearl Harbor i december 1941. (Gud visste att det var det minst onda av alla onda alternativ för att så snabbt som möjligt få slut på kriget, genom att låta USA bli indraget så att man kunde aktivt ställa sig på UK:s sida. Antagligen skulle UK inte ensamt kunnat hålla stånd i längden, vilket skulle gett Hitler segern! Vilket Europa och värld hade vi då levt i nu?) Därför manade han W.C. och president Roosevelt i deras hjärtan redan i slutet på juli 1941 att för första gången träffas personligen efter mer än två års nästan daglig och förtrolig korrespondens enbart. Allt för att befästa deras förtroende för varandra och viktiga samarbete inför de kommande åren och händelserna. Även vi måste lära oss att Gud prioriterar personliga kontakter. Guds Ande kan vara verksam på ett helt annat sätt då man möts personligen, än via, telefon, mail, webb eller brevledes. I det personliga mötet kan man lära känna varandra på djupet, efter Anden, vilket är mycket viktigt. 

W.C. fick på resan över Atlanten för sitt första personliga möte med Roosevelt, tillfälle att läsa C.S. Foresters bok ”Captain Hornblower”, som han tyckte var ”en underbar läsning”. Jag håller med om det efter att ha sett BBC:s fantastiska dramatisering av denna bok. Köp och se den själv på denna länk: http://www.atlanticfilm.se/showMovie.aspx?id=1099

Winston Churchill hade studerat Englands långa krigshistoria och själv varit en aktiv officer i flera krig, innan WW II. Detta gjorde honom som klippt och skuren för att av Gud insättas som premiärminister och försvarsminister och leda de allierades krig till en fullständig seger! Själv sa han när han blivit utsedd till premiärminister: ”Det kändes som om jag gick med Ödet vid min sida och att hela mitt tidigare liv bara varit en förberedelse för denna stund och denna prövning.” Likaså måste vi lära oss av all den historia som GT innehåller, den långa kyrkohistorien och väckelserörelsernas kriser och segrar i kombination med våra egna erfarenheter av andlig krigföring, evangelisation, mission och själavård. Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger, ska bevara vårt hopp, Rom 15:4.

W.C. tänkte, räknade och resonerade alltid i globala termer och skala. Till exempel var hans första reaktion när han fått veta att Japan hade anfallit Pearl Harbor, en glädje över att ha fått USA som aktiv allierad i kriget. Han skriver: ”Segern var med andra ord vår till slut! Hitlers öde var beseglat. Mussolinis öde var beseglat. Och vad japanerna beträffar ska de malas sönder till stoft. Till slut kämpade fyra femtedelar av världen på vår sida. Slutsegern var säker.” Samma trosvissa segervisshet har vi alla skäl i världen att ha. Vi vet ju att vår Far och Jesus som vår ”ÖB” är allsmäktiga och har allting i sin hand, eller hur?

I krig är självcensur och diskretion absolut nödvändig. Att offentligt uttala eller ens antyda splittring i de egna leden, är nästintill landsförräderi! Hur kan någon av er som ligger i tvist med en annan våga gå till rätta med honom inför de orättfärdiga och inte inför de heliga? Vet ni inte att de heliga ska döma världen? Om nu världen ska dömas av er, duger ni då inte till att döma i de minsta mål? Vet ni inte att vi ska döma änglar? Ska ni då inte kunna döma i vardagliga ting?, 1 Kor 6:1-3.

De allierades fiender hade agenter som i förväg hade studerat terrängen, infiltrerat landet, gjort upp noggranna planer och lagt upp förråd i fredstid för att använda i skarpa lägen. I Sverige har fienden haft lång tid på sig att göra just detta, i andligt måtto. För kom ihåg: vi strider inte mot kött och blod (människor) utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna, Ef 6:12.

Under ”U-båtarnas eldorado” 1942 då tyska u-båtar sänkte stora mängder tonnage varje dag, använde sig fienden av taktiken att ligga overksamma på botten dagtid, för att nattetid gå upp i ytläge och angripa med både torpeder och kanoner. Därför vidtog USA och UK den mottaktiken att nattetid företa anfall och flyghot för att hejda deras nattliga företag och tvinga dem att visa sig dagtid. Denna taktiska krigföring fick mig att tänka på den av Gud initierade 24-7 förbönsrörelsen. Man ber alltså i 24 timmar dygnet runt, 7 dagar i veckan under kortare eller längre perioder. Det är upplagt som en bönestafett. Här är länken till deras hemsida http://www.tjugofyrasju.be

För att förstå hur viktigt det var med skyddet mot tyska u-båtar, citerar jag från Nationalencyklopedin, om konvojsystemet. ”Internationellt mest kända och betydelsefulla är de konvojer som de allierade framförde över Atlanten under de båda världskrigen som skydd mot tyska ubåtar. Under första världskriget pågick den allierade sjöfarten länge enskilt och med stora förluster. Först när USA kom med i kriget kunde tillräckliga resurser för konvojering skapas. I maj 1917 inleddes verksamheten. Konvojerna bestod i allmänhet av 15-25 fartyg, skyddade av kryssare, jagare och trålare och var centralt ledda från det brittiska amiralitetet, som bl.a. bestämde rutter, avgångstider och konvojsammansättning.

Under andra världskriget blev slaget om Atlanten en gigantisk kraftmätning, där konvojeringens effektivitet, nybyggnad och sänkning av handelsfartyg, eskortfartyg och ubåtar var de avgörande parametrarna. Genom de tyska erövringarna (Frankrike, Holland Belgien) våren 1940 kunde de nu tekniskt mer avancerade tyska ubåtarna operera mer framskjutet och effektivt än under första världskriget. För att hålla förlusterna nere använde sig de allierade tidigt av konvojer och i samband med dessa utkämpades "konvojslag", som kunde pågå i flera dagar. Örlogseskorten av en atlantkonvoj bestod dels av ett närskydd, grupperat runt konvojen, dels ofta av ett fjärrskydd. Det senare utgjordes av en eller flera sjöstyrkor, lämpligt grupperade för att avvänja anfall från ytstridskrafter. Närskyddet bestod av ubåtsjaktfartyg, eskorthangarfartyg, luftvärnsfartyg, minsvepare, bogserbåtar m.m. I fjärrskyddet kunde ingå slagskepp, hangarfartyg, kryssare och jagare. Som fjärrskydd utnyttjades även landbaserat flyg. Såväl i fråga om gruppering och sammansättning som i fråga om dirigering användes operationsanalytiska metoder för att optimera verksamheten för första gången i större sammanhang. Under 1943 ansågs de allierade ha vunnit slaget om Atlanten. Detta år passerade 214 konvojer om sammanlagt 10 361 fartyg Atlanten. De största konvojerna innehöll uppemot 90 handelsfartyg. En viktig typ av konvojer utgjorde trupptransporterna. Sammanlagt transporterades i brittiska konvojer under tiden september 1939 -- december 1944 drygt 10 miljoner soldater. Sammanlagt, i och utanför konvojer, förlorades under kriget 5 150 allierade och neutrala fartyg om inalles upp mot 22 miljoner bruttoton; 68 % av förlusterna orsakades av ubåtar.”

Jag tog med denna händelse därför att jag undrar om det inte var en Guds ängel som såg till att ”något hakade upp sig med tändningen”, för att istället detonera då det gjorde maximal verkan. Jämför med denna bibliska berättelse: HERRENS ängel gick ut och slog 185.000 i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt följande morgon, se, då låg där fullt av döda kroppar, Jes 37:36.

Madagaskaroperationen utgjorde samtidigt en nödvändig generalrepetition i stor skala av den svåraste av alla militära krigföringsmetoder, amfibiekrigföring, inför den kommande Operation Overlord, dagen D!

”Övning ger färdighet”. Endast genom att utöva tro och andlig krigföring kan man få egna upplevelser och erfarenheter av det. Även om det kan bli dyrköpta taktiska lärdomar med misstag, fel och nederlag, så har man i alla fall byggt upp en egen kunskapsbank att ösa ur i framtiden och använda sig framgångsrikt av i andra strider. Så var fallet t.ex. med striderna i Korallhavet, vars ”taktiska lärdomar tillämpades med enastående framgång i slaget vid Midway, (Pearl Harbors utpost). Detta slag utgjorde vändpunkten i Stillahavskriget”.

Med andra ord är krigserfarenheter ovärderliga. Oavsett om de är negativa eller positiva! Har man lidit nederlag så vet man i alla fall hur man INTE ska göra. Ofta måste man göra fel först för att kunna göra rätt senare. Det gäller på många, kanske alla områden i livet. Man kan faktiskt likna det vid att lära sig gå. Det gör man inte första gången man reser sig upp. Man faller ett antal gånger innan man har lärt sig att hitta den rätta balansen, synkronisera kroppsrörelserna och använda styrkan i benen på rätt sätt. Så misströsta inte, du som har lidigt andliga nederlag! Res dig upp igen och ta Gud i hågen!

W.C. ger ett bra exempel på hur nederlag kan (an)vändas till seger i det långa loppet, när han redogör för anfallet mot den tyskockuperade franska kuststaden Dieppe 1942. ”Trots all tapperhet och alla osjälviska insatser från såväl kanadensarnas som de brittiska commandotruppernas och stormbåtarnas och eskortfartygens sida och trots de lysande prestationer som förekom, blev resultatet en besvikelse och våra offer mycket stora. Vid en återblick förefaller förlusterna under denna minnesvärda aktion vara oproportionerligt stora i förhållande till resultatet. Men episoden bör inte mätas enbart med en sådan måttstock. Dieppe hävdar sin plats i krigets historia och de avskräckande förlustsiffrorna dömer den inte som misslyckad. Den blev ett dyrbart men inte resultatlöst offensivt spaningsföretag och en guldgruva av taktiska erfarenheter som spred ljus över många osäkra punkter i vår uppfattning. Vi fick lära oss att vi i god tid måste förse oss med nya typer av farkoster och hjälpmedel för senare användning. Vi fick bekräftelse på värdet av ett kraftigt stöd från tungt fartygsartilleri vid landstigning under strid och både flottans och flygets beskjutningsteknik förbättrades. Framför allt visade det sig att individuell skicklighet och tapperhet inte kunde göra sig gällande utan grundlig organisation och samövning och att framgångens hemlighet hette team-work. Detta förutsatte välutbildade organiserade amfibieförband. Vi lade alla dessa lärdomar på hjärtat.” Detta nederlag var priset de allierade var tvungna att betala för att kunna lyckas med Operation Overlord, som blev början på slutet av kriget, genom att befria hela Europa från nazitysklands ockupation.

En annan avgörande faktor för segern vid Midway var att den amerikanska underrättelsetjänsten hade i god tid i förväg lyckats avkoda de japanska krigsplanerna så att man trots sina underlägsna resurser, kunde två gånger koncentrera allt vad man förfogade över till de rätta platserna vid de rätta ögonblicken. Detta visar hur oändligt viktigt det är med sekretess och integritet och hur mycket skada en läcka kan orsaka.

http://www.olofamkoff.se/bibelstudier_html/tio_jungfrur.html

I USA var den allmänna opinionens kraftigt rådande mening att det var Japan som var huvudfienden. Men tack och lov ledde Gud både president Roosevelts och general Marshalls hjärtan som vattenbäckar så att de upprätthöll sin militära och politiska integritet, vilket gjorde att de i stället insåg att det var Tyskland som var den störste och farligaste fienden. Vi måste också medvetet värna om vår andliga integritet och inte vara trendkänsliga populister.

Ännu värre gick det för den afghanske kurden Massoud, ”lejonet från Pansjir”. I det inbördeskrig som följde på Sovjets reträtt ur Afghanistan, tog snart talibanerna kontroll över stora delar av landet. Det enda motstånd mot den nya talibanregimen inte fick bukt med, utgjordes av Massouds "Norra alliansen". År 2001 hävdade Massoud i ett tal i EU-parlamentet att talibanerna hade nära band till al-Qaida, och att ett stort terrordåd var nära förestående. Den 9 september 2001 mördades han i ett självmordsattentat av det tv-team som hade lyckats få honom att gå med på en ”intervju”! Två dagar sedan inträffade terrordåden i New York.

Gud använder inte i 1:a hand människor inom massmedia som  kommunikatörer av evangelium. Det är vår uppgift! Därför finns det redan kristna kanaler för massmedial spridning av våra vittnesbörd. Gud använder alltid Kristi kropp i 1:a hand för att tillgodose sina barns behov. Det är alltid bland dina trossyskon du ska söka efter hjälp, vad det än gäller, när du har ett behov. Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del, Ef 4:16. I engelska översättningar används ordet ”supply”, förråd, där det i svenska översättningar står bistånd, stöd.  Se på dina kristna syskon som ”andliga förråd” ur vilka Gud tar fram och ger till dem som behöver något. Det motiverar dig även att älska dina syskon, för du vet aldrig i förväg vem av dem Gud tänker använda för att besvara dina böner eller möta dina behov.

W.C. var en ypperlig kommunikatör, retoriker och inspiratör. I följande korta telegram till krigskabinettsmedlemmen Casey lyckas han kort och koncist spika fast vad det är som gäller och som ger seger. ”Du måste veta hur mycket jag uppskattar din insats, inte bara i fråga om läget i dess helhet utan även i fråga om befälsskiftet som jag länge har önskat och tillrått. Medan Auchinleck kämpar vid fronten bör du genomdriva att all bakomvarande personal stridsmobiliseras. Var och en som har uniform måste slåss precis på samma sätt som han skulle göra om Sussex eller Kent invaderades. Patruller för stridsvagnsjakt försedda med klibbgranater och handgranater bör bildas, varenda stödjepunkt eller befäst hus måste försvaras till det yttersta, varenda skyttegrav och linje hållas som om den vore den sista. Det är den andan du måste ingjuta hos dem. Ingen evakuering, ingen tanke på att sätta sig själv i säkerhet. Egypten måste hållas till varje pris!”

Den 10 november kom den viktiga nyheten att tyskarna höll på att intåga i det ickeockuperade Frankrike. Det förenklade saken för Darlan. Han kunde nu göra gällande att marskalk Pétain i Vichyregeringen inte längre hade någon handlingsfrihet och detta skulle militär- och civilmyndigheterna på platsen acceptera. Den tyska aktionen träffade också Darlan på en särskild öm punkt. Snart skulle de första tyska trupperna vara framme vid den stora franska örlogshamnen Toulon. Liksom 1940 låg den franska flottans öde i vågskålen. Den ende med tillräcklig prestige att under sådana omständigheter beordra den franska slagflottan till sjöss var Darlan. Han ingrep beslutsamt och telegraferade den 11:e en order till flottan i Toulon att sticka till sjöss inför det överhängade hotet att falla i tyskarnas händer. Chefen för franska medelhavsflottan, amiral de Laborde, var fanatiskt antibrittisk. När han fick kännedom om de allierades landstigning ville han gå till sjöss och anfalla de allierades konvojer. Han avvisade Darlans uppmaning att gå över till de allierade. Den 18:e krävde tyskarna att alla franska trupper skulle dras tillbaka från hamnen. Då avgick Vichyregeringens marinminister, Auphan. Tyskarna planerade en kupp mot flottan. Den iscensattes den 27:e november. Endast tack vara det mod och rådighet som en del franska officerare visade, som äntligen kunde samla sig och sluta vackla, kunde hela flottan borras i sank. 63 fartyg på sammanlagt 225.000 ton sänktes i Toulons hamn, däribland tre slagskepp, sju slagkryssare, 15 jagare,  13 torpedbåtar samt 12 u-båtar.”

Darlan mördades av en 20 årig yngling på väg in till sitt ämbetsrum i Paris. Men det hade det goda med sig att det befriade de allierade från det pinsamma samarbetet med Vichyregeringen. Han gav de allierade alla fördelar han kunde ge dem i det avgörande landstigningsögonblicket. Med Darlan hade också dörren öppnats för en fransk comeback som en av de huvudallierade i kampen mot axelmakterna.

Storbritanniens kung George VI skrev i ett telegram till Churchill: ”Sedan nu fälttåget i Nordafrika har nått sitt ärofulla slut bör ni veta att jag har fullt klart för mig att såväl uppslag som det lyckliga genomförandet, är till stor del resultatet av er idérikedom och orubbliga beslutsamhet mitt i svårigheter, motgångar och nederlag. Det afrikanska fälttåget har i oerhörd grad ökat den skuld i vilket vårt land, ja alla de förenade nationerna, står till er.”

Därför inleder Churchill varje del av krigsmemoarerna med denna sensmoral:

I krig: beslutsamhet, i motgång: motståndsvilja,

i seger: storsinthet, i fred: god vilja.

En viktig förberedelse för dagen D var ständig flygspaning över fientligt territorium i det ockuperade nordvästra Frankrike, för att kunna upptäcka fiendens förberedelser och motåtgärder. Vi måste också vara fullt medvetna om djävulens planer och förehavanden! Är vi det? Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, för att vi inte ska bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till, 2 Kor 2:10-11.

W.C:s militärstrategiska tänkande var, med facit i hand, bevisligen inspirerat av Guds Ande. Så här skriver han t.ex. om ”Rhodos, nyckeln till östra Medelhavet”. ”I det överväldigande intrycket av den italienska kapitulationen, gick mina tankar direkt till öarna i Egeiska havet som så länge hade varit en strategisk önskedröm.” Tyvärr lyckades han inte övertyga varken Roosevelt eller de amerikanska generalerna om att det skulle hinnas med att både ta Rhodos och förberedelserna för Overlord, som ännu låg 8 månader fram i tiden. ”Ingenting vanns med denna överdrivna försiktighet. Erövringen av Rom visade sig dröja ytterligare 8 månader. 20 gånger så mycket tonnage som skulle ha behövts för att ta Rhodos på 14 dagar användes under hela hösten för att flytta baserna för våra tunga bombplan från Afrika till Italien. Rhodos låg hela tiden som en varböld. Turkarna som utanför sina kuster kunde bevittna de allierades anmärkningsvärda passivitet blev allt mindre tillmötesgående och vägrade oss att få använda deras flygfält.”

Gud leder som bekant kungars hjärtan som vattenbäckar. Guds Ande bor i vårt sinne och hjärta, säger Ef. 4:23. Så ta även du dina tankar, idéer och ingivelser på mycket större allvar än hittills! Speciellt om de handlar om Skörden, Guds rike, evangelisation, mission, osv.

Italiens kartbild och utseende är precis i överensstämmelse med vad Daniel profeterar om, fast sedd i profil, nämligen att efter det Grekiska väldet ska det romerska väldet med dess två ben (Västromerska riket, och Östromerska riket) fortsätta ända till Jesu återkomst (stenen, ”Sicilien”) som träffar bildstodens fötter och tår.

”Den anfallsiver som bar fram oss från El Alamein och höll oss uppe i Tunisien håller på att slappna”, skrev en general till W.C. under hösten 1943. Vi också måste lära oss att inte hålla tillbaka evangelisterna och profeterna, eller vilket ”gräsrot” som helst som ivrar för att få sprida de goda nyheterna. Däremot ska vi ledare uppmuntra till och lära ut taktisk samverkan i Anden genom att vi föregår med goda exempel på det.

Våra samfundsledare, missionsföreståndare, biskopar, kyrkoherdar, präster, pastorer, äldste, församlingspedagoger, m.fl. borde lyssna till W.C:s råd: ”Mina erfarenheter från första världskriget har lärt mig att fältherrar och andra personer på högre befälsposter bör försöka att emellanåt själva ta del av förhållandena och situationen på slagfältet. Jag har bevittnat många fall där den dumma teorin att värdefulla liv (fältherrar, m.fl.) inte får riskeras, har lett till ödesdigra misstag.” Apostlarna satt inte i en kyrka och sorterade papper och sökte kommunala aktivitetsstöd, eller dylikt! Nej, de var ute bland vanligt folk och missionerade, evangeliserade, predikade, organiserade bibelskolor, grundade församlingar, tillsatte äldste, bad för sjuka, botade blinda, väckte upp döda, befriade demonbesatta människor, höll brinnande, apologetiska försvarstal på torgen, debatterade med oliktänkande, såg till att de ofta var i ”hetluften” och hade initiativet, osv.

Andra avsnittet handlade om den franska motståndsrörelsen som inkluderade bl.a. beväpnade grupper, utgivare av underjordiska tidningar, och nätverk som bistod de allierades soldater. En del motståndsmän försökte genom sabotage och andra metoder att undergräva nazi- och Vichyregimens styre. Franska motståndsrörelsen hjälpte de allierade med underrättelser, och samordnade sabotage och andra handlingar som hjälpte vid invasionen av Normandie den 6 juni 1944. De tog även reda på när tyska trupptransporttåg skulle möta varandra på var sina spår. De lade i sista stund om växeln så att tågen frontalkrockade. Vid ett sådant sabotage dog 100 SS-soldater och alla stridsvagnar på transporttåget förstördes. De filmade till och med av det hela, vilket visades i programmet. 

Dessa sätt att strida stämmer med Bibelns ord i 1 Samuelsboken 14 om Jonatans hjältedåd. En dag sa Sauls son Jonatan till sin vapenbärare: "Kom, så går vi över till filistéernas förpost där på andra sidan." … I passet där Jonatan försökte gå över för att komma till filistéernas förpost, fanns en klippa på vardera sidan… Jonatan sa till sin vapenbärare: "Kom, så går vi över till dessa oomskurnas förpost. Kanske ska HERREN göra något för oss. För ingenting hindrar HERREN att ge seger genom få, lika väl som genom många." Hans vapenbärare svarade: "Gör allt du har i sinnet. Gå du! Jag följer dig vart du vill." Då sa Jonatan: "Bra, vi ska gå över till männen där och visa oss för dem. Om de säger till oss: "Stå stilla, till dess vi kommer fram till er", då ska vi stanna där vi är och inte klättra upp till dem. Men om de säger: "Kom upp hit till oss", då ska vi gå dit upp, för då har HERREN gett dem i vår hand. Detta ska vara tecknet för oss." När båda två hade blivit synliga för filistéernas förpost, sa filistéerna: "Se, hebréerna kryper ut ur hålen, där de har gömt sig." Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans vapenbärare: "Kom upp till oss, så ska vi lära er!" Då sa Jonatan till sin vapenbärare: "Kom med upp efter mig, för HERREN har gett dem i Israels hand." Jonatan klättrade upp på händer och fötter, och hans vapenbärare följde honom. Och filistéerna föll för Jonatan, och hans vapenbärare gick efter honom och gav dem dödsstöten. I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans vapenbärare omkring tjugo man på en sträcka av ungefär ett halvt plogland. Då uppstod förskräckelse i lägret på fältet och bland allt folket. Förposten och de som hade givit sig ut på härjningståg greps också av skräck. Marken skalv och det kom en förskräckelse från Gud. Sauls väktare i Gibea i Benjamin fick se att mängden skingrades och att man irrade hit och dit. Då sa Saul till folket som han hade hos sig: "Räkna folket och se efter vem som har lämnat oss." När de gjorde så, upptäckte de att Jonatan och hans vapenbärare inte var där. Då sa Saul till Ahia: "För hit Guds ark!" Guds ark fanns nämligen på den tiden hos israeliterna. Medan Saul ännu talade med prästen, ökade förvirringen i filistéernas läger. Då sa Saul till prästen: "Drag tillbaka din hand." Saul och allt det folk som han hade hos sig samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svärd mot den andre. Förvirringen var mycket stor. De hebréer som sedan gammalt lydde under filistéerna och som hade dragit upp med dem och fanns här och där i lägret, också de gick nu över till de israeliter som var med Saul och Jonatan. När de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filistéerna flydde, satte också alla dessa efter dem och stred mot dem. Så räddade HERREN Israel den dagen, och striden fortsattes ända bortom Bet-Aven. 

Med andra ord: ditt bidrag i den andliga kampen gör nytta, din insats kan vara avgörande! Tänk inte att det är bara pastorn och äldstebröderna som kan göra motstånd. Gud kan som sagt vinna seger lika gärna genom två som genom tvåtusen!

Jag avslutar denna nödvändigtvis långa genomgång av Winston Churchill böcker, med att citera Stalin! På de allierades konferens i Jalta, på Krim i Svarta havet, 4-8 februari 1945, där Stalin på avslutningskvällens middag höll ett tal, som stenograferades, sa han: ”Jag höjer mitt glas för det brittiska imperiets ledare, den modigaste av alla premiärministrar i världen, en man som förenar politisk erfarenhet med militärt ledargeni, en man som i ett ögonblick då hela Europa var berett att kasta sig i stoftet för Hitler, förklarade att Storbritannien skulle stå upprätt och kämpa ensamt mot Tyskland även utan bundsförvanter, även om det övergavs av existerande eller potentiella allierade. Jag höjer mitt glas för en man vars like inte föds en gång på hundra år och som modigt har hållit den brittiska fanan högt.”

”Den rättfärdige förrädaren.

Nära nazisternas maktpolitiska centrum befann sig en man som planerade för ett postnazistiskt Tyskland på kristen grund. Kärnan i Helmuth von Moltke budskap, som ledde till döden i krigets slutskede, var det gyllene budet om att älska sin nästa såsom sig själv.

Fyra månader före krigsslutet, den 9 och 10 januari 1945, utspelade sig i Berlin en rättegång, som inte enbart satte punkt för några motståndsmäns liv, utan förmodligen också har få motstycken vad gäller ödesmättad symbolik. Den ägde rum i Volksgerichthof, folkdomstolen. Inför rätta stod några av deltagarna i den så kallade Kreisau-kretsen – bland andra Helmuth von Moltke, som grundat och var något av motor i den här kristna intellektuella motståndsgruppen. Rättens ordförande var den beryktade Roland Freisler, bekant som hårdför och som själva sinnebilden för nazistiska domare.

Rättegången kom snart att bli en tribunal mot bekännande kristna och deras kyrkor – just i egenskap av kristna. Von Moltkes och medarbetarnas brott var bland annat ”Defätismus”, att i nederlagsanda ha diskuterat och planerat en alternativ samhällsordning på kristen grund. Summa summarum högförräderi, i regimens ögon.

Kreisau-kretsen hade kommit till på kvällen den 16 januari 1940, på en middag hemma hos Peter Yorck von Wartenburg, i Berlin. Han och von Moltke hade liknande bakgrund: båda var jurister, och kom från gamla preussiska adelsfamiljer. Von Moltke hade nyligen fått en tjänst som folkrättsjurist inom krigsmakten, på Oberkommando der Wehrmacht. Från början var den lilla motståndsgruppen också något av en grevekrets – vars medlemmar satt på höga poster i samhället. Så småningom breddades den, och kom enkelt uttryckt att bestå av protestanter och katoliker, liberaler och socialdemokrater, som enades i humanistisk-kristen opposition mot den totalitära naziideologin.

Moltke skrev vid den här tiden en text om de ”små gemenskaperna”, som han såg som nödvändiga för människans ansvarskänsla. Massmänniskan känner sig inte delaktig i det som sker. Redan här fanns några av de väsentliga grundtankarna, men det skulle ta tre och ett halvt år för Kreisau-kretsen att slutgiltigt utforma sina ”Grundsätze für die Neuordnung”, principer för nyordningen efter det nazistiska herraväldet. Det var just vad det handlade om: att enas om en ”positiv statslära”, och hur ett efter-nationalsocialistiskt Tyskland skulle se ut. Allt medan ”ondskan firade triumfer” som Moltke skrev i ett brev medan den nazistiska västoffensiven pågick som värst, sommaren 1940. På Moltkes förslag skulle en sådan statslära ha rättfärdighet som sitt främsta kriterium, och i samtal och brevväxling under förberedelseåret definierade han också sin syn på staten. I tre punkter sammanfattade han till att börja med vad den inte ska göra, i radikal opposition mot det rådande diktatoriska systemet: att den inte har i uppgift att behärska människor och tygla dem med våld eller hot om våld, inte har i uppgift att göra människor till vilda djur eller maskiner, och inte heller är ämnad att fordra ovillkorlig lydnad och blind tilltro.

Ledord för en rättfärdig stat är medborgerlig trygghet, säkerhet och frihet – storheter som vi mer eller mindre närmast tar för givna idag – och den bör främja bruket av det mänskliga förnuftet och sörja för att individen får utveckla sina förmågor, påpekar von Moltke….Den andra politiska promemoria som Moltke lade fram för vännerna i motståndskretsen, i april 1941, handlar om historien och framtiden. Han såg den nationalsocialistiska staten som bara en yttersta konsekvens av den moderna, perverterade och sekulära nationalstaten. Kärnan för en nystart borde vara ”känslan av att vara bunden till värden, som inte är av denna världen”, menade han, och bygga på det gyllene budet att älska sin nästa så som sig själv. Realpolitiskt krävde han ett slut på maktpolitiken, slut på nationalismen, slut på rastänkandet och slut på statens våld mot den enskilde. Här står också att läsa om Moltkes förhoppningar om ”beredskap för självrannsakan och botgöring” efter krigsslutet. Och om hans framsynta tankar om europeiskt samarbete. Fundamentet för europeisk identitet är den gemensamma kristna och humanistiska traditionen, poängterar han.

Han formulerar också hur hans och gruppens visioner ska omvandlas i praktisk politik och förvaltning. Gruppen skissar även en modell för ett ekonomiskt system, ett slags blandform mellan liberalkapitalism och socialism, och influerat av bland annat den katolska socialläran; då hade också jesuitpatern och filosofen Alfred Delp anslutit sig till kretsen. Alla Kreisau-texter utgår från principerna om den enskilda personens frihet och en rättvis social ordning. Både von Moltke och Kreisau-kretsen vände sig med tiden allt mer till religionen: den kristna tron blev allt mer uttalat utgångspunkt för det intellektuella motståndsarbetet, i ekumenisk anda. Moltke själv var protestant. I ett förord till ”Grundsätze für die Neuordnung” står exempelvis att ”kristendomen är grunden för den etiska och religiösa förnyelsen” och ”för övervinnandet av hat och lögn”.

Att själva utföra en kupp mot naziregimen hade medlemmarna i Kreisau-kretsen varken planer på eller möjligheter till. In i det längsta hoppades de på aktioner från den militära oppositionen – som ingick i kretsens kontaktnät. Det andra de hoppades på var ett snart slut på kriget – med tysk förlust. I kretsen var för övrigt meningarna delade om huruvida ett attentat mot Führern var moraliskt försvarbart; von Moltke hörde till dem som var betänksamma. Bland annat för att han inte tyckte att man skulle använda sig av samma metoder som den tyranniska regimen.

Under alla år bjöd hur som helst den ärofulla glansen från Moltkes gamle släkting och namne, den preussiske generalfältmarskalken, både släktgodset Kreisau och dess herre på visst beskydd. Det schlesiska lilla slottet kunde fungera ostört som träffpunkt för motståndsgruppen. Det var i ett Gestapo-protokoll från augusti 1944 den först kom att kallas Kreisau-kretsen. Gruppens alla dokument och promemorior uppdagades icke: de låg väl gömda på Kreisau, som aldrig genomsöktes.

Sedan förgrundsgestalten von Moltke häktats av Gestapo i januari 1944 splittrades Kreisau-kretsen. Yorck von Wartenburg och några till fortsatte att samarbeta för sitt gemensamma mål, men sällade sig så småningom till kretsen av sammansvurna kring Claus von Stauffenberg. Nästan allihop fick betala med sitt liv för det misslyckade attentatsförsöket den 20 juli 1944.”

(Hela artikeln kan du läsa här: http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_1551443.svd )

I år är det 70 år sedan det andra världskriget bröt ut. I samband med det har Hollywood släppt filmen ”Valkyrie”, http://www.svd.se/kulturnoje/film/filmtrailers/artikel_2363283.svd med Tom Cruise i rollen som den tyske officeren Claus von Stauffenberg.Som vi läste i SvD-artikeln ovan, anslöt sig några kristna till Stauffenbergs grupp. I stället för att strida med de andliga vapen Gud hade gett dem, valde de att ”sätta kött till egen arm”, som det bibliska uttrycket lyder. De valde fel sorts vapen. Det misstaget fick de plikta med sina liv för. Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt. De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga, 2 Kor 10:3-6.

Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. För vi strider inte mot kött och blod (människor) utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Ta dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga, Ef 6:10-18.

Hur svåra och antikristliga tider som än kommer att komma, får vi aldrig vackla i vår övertygelse om att Herren har gett oss kristna, andliga vapen att använda. Överheten, polis och militär, ska använda fysiska vapen, men vi som är Guds andliga soldater ska använda de andliga vapen Gud har gett oss. För utan Jesus kan vi ingenting göra, enligt hans egna ord i Joh 15:5. Tänk om Kreisaukretsens avhoppare hade observerat vad Romarbrevet lär oss om dessa saker. Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte … Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.  Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren. Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

Så långt det Andra Världskrigets andliga lärdomar

----------------------------------------------------------------------------------

Operation Eagle Claw!

”Delta Force ledde den misslyckade Operation Eagle Claw – en operation där de skulle frita gisslan i Teheran efter det att shahen hade lämnat landet 1979. Misslyckandet var konsekvensen av dåligt samarbete mellan de olika inblandade förbanden. Delta Force genomförde sitt första skarpa uppdrag tillsammans med andra militära enheter, som Rangers och helikopterenheter från U.S. Navy, i försöket att frita den amerikanska gisslan på den amerikanska ambassaden i Teheran 1980. Operationen som gick under namnet Eagle Claw, avbröts innan själva fritagningen, på grund av mekaniska fel orsakade av sandstormar, på flera av de nödvändiga helikoptrarna. Under förberedelserna för återflygningen från uppsamlingsplatsen Desert One mitt i den iranska öknen kolliderade en av helikoptrarna med ett av de stillastående C-130 Hercules-planen och det hela slutade i katastrof med åtta döda.” Citat från Wikipedia.

Efter att ha sett Discovery Channels dramadokumentär – ”Operation Eagle Claw” - om denna tragiska händelse, slogs jag av vilket andligt oförstånd som kännetecknade hela operationen. Man visste att det hela var ett mycket djärvt och livsfarligt uppdrag. Man hade gjort alla möjliga tänkbara förberedelser, både tekniska uppfinningar (Night Vision Goggles) och landningsfällt markerade med ultraviolett ljus, samt hade obegränsade resurser av alla de slag. Men någon andlig kartläggning och förberedelse hade man inte gjort! Iran hade 1979 övergått från västvänlig monarki till aggressiv islamistisk diktatur. Detta borde ha lett det ”kristna” USA till att förstå att här behövdes det andlig vishet och förbönsstöd. Den som har läst sin Bibel vet nämligen att Iran förekommer i Skriften under namnet Persien. Det landet är det enda land, förutom Grekland (Javan), som sägs ha en andefurste. Fursten över Persiens rike stod emot mig under tjugoen dagar. Då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar där hos Persiens kungar. Då sa han: "Kan du förstå varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att strida mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Javan. Dock vill jag meddela dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa, ingen utom Mikael, er furste, Daniel 10:13, 20-21.

Här har vi Guds Ord på att andefursten över Persien/Iran är så stark att båda ärkeänglarna Gabriel och Mikael var tvungna att under lång tid gemensamt bekämpa honom! Då duger det inte att som enda andliga förberedelse sjunga ”God bless America” innan man steg ombord på det flygplan som tog dem till Persiska viken! Bilden nedan är ett tydligt exempel på den oandliga, köttsliga inställningen många amerikaner hade/har till islam och muslimska länder och tilltron till sina egna världsliga resurser enbart.

Operationen var naturligtvis topphemlig, vilket gjorde att den amerikanska allmänheten inte kände till den och kunde därför inte heller be för dess framgång och seger. Men det var just förebedjarnas uppröjningar i andevärlden som denna operation hade behövt för att lyckas. Förebedjarna skulle först ha bundit den starke och fursten över Persien/Iran med hjälp av Himmelrikets nycklar. Sedan skulle de ha behövt be utifrån Joel 3:11b och Ps 103:20 Sänd, HERRE, dina hjältar dit ner… ni hans änglar, ni starka hjältar som utför hans befallning, så snart ni hör ljudet av hans befallning.

Sedan dess har förhoppningsvis den amerikanska militären förstått att man måste även involvera de andliga soldaterna för att kunna vinna militära segrar.

 En bok som tangerar mitt ämne och som jag rekommenderar är:

Olof Amkoff , olofamkoff@bredband2.com , 07318-22678, 090-17 21 19 (dagtid)