Kyrkans avidentifiering av Jesus som rabbin och jude var förutsagd av Jesaja!

”Se, min tjänare ska handla vist. Han ska bli hög och upphöjd, ja, mycket hög. Liksom många häpnade över dig, så ska hans framträdande förvrängas mer än andra mäns och hans gestalt (förvrängas) mer än andra människors.” Jesaja 52:13-14.

Är det inte märkligt hur denna profetiska förutsägelse har gått i fullbordan genom kyrkohistorien? Redan de tidiga s.k. kyrkofäderna påbörjade detta förvrängande genom att ”klä av” Jesus alla hans rabbinska och judiska attribut. Det började med att hans hebreiska namn Yeshua, som betyder ”han frälser”, ersattes med en grekisk version av hans namn, Jesus. Det namnet sa en dåtida jude ingenting, för det är inte hebreiska. Sedan fortsatte Kyrkan på den ofrälste kejsare Konstantin den stores befallning på kyrkomötet i Nicea år 325, som han var ordförande på, att ”inte ha något gemensamt med de förbannade judarna och deras fördärvliga seder”, genom att framställa Yeshua i konst, teologi och predikan som en icke-jude.

Tror du att Yeshua gick omkring i röd klänning som på bilden ovan? Rött står för synd, blodskuld, i Bibeln enligt Jesaja 1:18 ”Om era synder än är blodröda, ska de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, ska de bli vita som ull.” Nej, naturligtvis gick Yeshua klädd i traditionell rabbinsk klädnad, för han var ju rabbin!

Alla hans lärjungar och även rådmannen Nikodemus tilltalade honom med ordet rabbi. 

Mark 9:5 Då sa Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." 

Mark 11:21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sa till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat." 

Mark 14:45 När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sa: "Rabbi", och kysste honom. 

Joh 1:38 Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: "Rabbi" - det betyder lärare - "var bor du?" 

Joh 1:49 Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung." 

Joh 3:2 Han kom till Jesus om natten och sa: "Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom." 

Joh 4:31 Under tiden bad lärjungarna honom: "Rabbi, ät." 

Joh 6:25 De fann honom på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" 

Joh 9:2 Hans lärjungar frågade: "Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?"

Joh 11:8 Lärjungarna sa till honom: Rabbi, nyss försökte judarna att stena dig, och nu går du dit igen.

Som torahlärare, rabbin, var han klädd i bönemantel och de i Torahn (4Mos 15:37-41) påbjudna hörntofsarna, s.k. tzitzit, vilka kvinnan i Matt 9:20 vidrörde.

Yeshua använde sig även av de i Torahn (5 Mos 6:4-9 + Matt 23:5) påbjudna böneremmarna, tefillim.

En mezuza hade han på dörrposten i sitt hem i Kapernaum, enligt samma bud ovan.

Varför är då allt detta viktigt? Jo, det handlar både om evangelisation, de dödas uppståndelse och Yeshuas återkomst! Viktigare saker finns inte! Låt mig förklara var sak för sig. Först detta med evangelisation. Evangelium är till för juden först och främst, säger Apg 13:46 och Rom 1:16. Detta har Kyrkan skändligen misslyckats med, framför allt genom att predika en icke-judisk ”Messias” för Israel. En messias som inte lever enligt Torahns bud, är lätt för en jude att rätteligen avfärda som en falsk messias. Det är också vad de har gjort. Sedan försökte Kyrkan med korståg och tvångskonvertering, vilket inte ökade judarnas intresse för Kyrkans ”Messias”!

I och med att judar själva är inställda på att vara sin rabbins lärjunge, så antar de att också kristna lever som deras rabbin och Messias levde. När de då ser att kristna intehåller sabbat, så räcker det för dem att avfärda Kyrkans ”Messias” som en falsk messias. Se Johannes 9:16 ”Några fariséer sa: "Den mannen kan inte vara från Gud, då han inte håller sabbaten." Skulle Kyrkan ha fortsatt med att fira sabbat som de första kristna gjorde, då hade intresset bland judarna för vår Messias varit fortsatt högt! Därför är det helt nödvändigt att dagens kristna slutar med det helt obibliska söndagsfirandet och återgår till det ursprungliga och bibliska sabbatsfirandet! (Yeshuas uppståndelse firas i form av förstlingsfruktens högtid, se 1 Kor 15:20.) Likadant är det med de övriga av HERRENS högtider som nämns i 3 Mos 23. Vår Messias höll dem strikt! Då måste vi också göra det. Dels för att vara hans lärjungar, men också för att kunna evangelisera bland det Israeliska folket och inte fortsätta att vara stötestenar i deras ögon. Jag har själv vid ett flertal tillfällen fått se och höra hur förvånade, glada och intresserade judar blir när de hör att jag som kristen har slutat att fira jul för att i stället fira HERRENS högtider, dvs Pesach (påsk), Shavuot (Pingst) och Sukkot/Lövhyddohögtiden/Tabernakelfesten.

De dödas uppståndelse. Vad är kopplingen mellan Yeshuas judiska identitet och de dödas uppståndelse? Jo, enligt Rom 11:11 ska vi kristna kunna ”väcka judarnas avund” på något sätt. Det har Kyrkan skändligen misslyckats med, vilket jag i korthet nämnt ovan. Inte förrän vi blir intressanta för det judiska folket kommer vi att kunna väcka deras avund så att de åtminstone börjar bli intresserade av Yeshua och även börja tro på vår gemensamme Messias. Då händer det som Paulus skriver i vers 15: ”Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad ska då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?” Därför är det vår uppgift att göra allt för att inte vara deras stötestenar längre och istället bli intressanta för dem så att deras avund väcks.

Som du kanske har förstått vid det här laget så hänger punkt nr tre (Yeshuas återkomst) ihop med de övriga två. ”Ni kommer att se mig först när ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn." Lukas 13:35. Lyckas vi aldrig väcka judarnas intresse för Evangelium så kommer de heller aldrig att säga till Yeshua: ”Välkommen tillbaka i Herrens namn!”

Den största och allvarligaste förvrängningen av Yeshuas ord, liv och gärning är att man från Kyrkans sida menar och även ibland säger att Jesus har avskaffat Lagen, Torahn. Detta trots att Han i inledningen av sin mest berömda predikan, Bergspredikan, säger tvärtom: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, ska inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han ska kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han ska kallas stor i himmelriket.” Matteus 5:17-19. Kan det sägas tydligare än så här?

De allra flesta av dagens predikanter kommer att kallas ”den minste i himmelriket” därför att de säger att Jesus fullbordade Lagen och på så sätt avskaffade den! Men då har man inte förstått vad Han menade med att han skulle fullborda Lagen. Yeshua fullbordade Lagens krav på rättfärdighet med sitt syndfria liv. Att han dessutom uppfyllde Lagens, profeternas och skrifternas profetior om Messias ska inte tolkas som att han gjorde lagen inaktuell på något sätt. ”Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna." Lukas 24:44.

Vad är då Paulus syn på saken? ”Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej inte alls! Vi upprätthåller Lagen”, Rom 3:31, ”Lagen är andlig och god”, Rom 7:14, ”Lagen är helig och rätt”, Rom 7:12, ”till min inre människa gläder jag mig över Guds lag”, Rom 7:22, ”alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag”, Rom 7:25, ”genom Lagen ges insikt om synd”, Rom 3:20, ”som jude finner du vila i Lagen”, Rom 2:17, ”du har kunskapen och sanningen förkroppsligad i Lagen”, Rom 2:20. Har du läst dessa verser förut? Det har du säkert gjort, men reflekterade du över allt beröm Paulus ger till Lagen? I de fall du inte gjorde det tyder det på att du har kvar dina ersättningsteologiska ”glasögon” på dig när du läser Bibeln. Det har i alla fall varit min upplevelse och insikt under de senaste 7 åren som jag har studerat Bibeln utifrån ett judiskt/hebreiskt perspektiv.

Extra tydligt har detta blivit för mig som jobbat inom domstol de senaste 20 åren. Inte kan vi ha domstolar där man har avskaffat lagen! Vem skulle ha respekt för en sådan domstols domar och kompetens att döma i brottmål och tvistemål? Ingen naturligtvis. Av samma anledning måste Gud upprätthålla sin Lag för att kunna döma efter den. Vad ska han annars döma efter? Nåden? Kommer alla att få nåd, även Hitler och djävulen? Nej, självklart inte. Därför säger Paulus i Rom 2:17-20 ”Du kallar dig jude och finner vila i lagen och berömmer dig av Gud. Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, du som är undervisad av lagen. Du tror dig vara en vägvisare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen förkroppsligad i lagen” och fortsätter i 1 Tim 1:8-10 med att säga: ”Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran”.

Därför är det så oerhört allvarligt att i okunskap eller övermod förakta Lagen, avskaffa den, och inte intressera sig för vad Guds Lag säger om vad som är synd och inte. För ”om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom.” Hebr. 10:26-28.

Kyrkan och Mose lag.

3 Mos 23 innehåller de årligen återkommande sammankomsterna som Gudsfolket ska ha för att kunna möta HERREN på rätt tid och på rätt sätt. Det är sabbaten och de övriga av HERRENS högtider som där räknas upp, framför allt de tre vallfartshögtiderna: Påsk, Pingst och Lövhyddohögtiden. Men den kejsarstyrda Kyrkan från och med kyrkomötet i Nicea år 325, slog fast att man ”inte skulle ha något gemensamt med de förbannade judarna och deras fördärvliga seder”. Därav kommer sig söndagsfirandet, julfirandet, och att påsk aldrig fick sammanfalla med judarnas Påsk/Pesach och att Pingst inte fick sammanfalla med judarnas Pingst/Shavuot. (Den tredje vallfartshögtiden, Lövhyddohögtiden, skippade man helt, trots Sakarja 14:16-19!) För att säkerställa detta övergav man den bibliska kalender och började följa den julianska kalendern, sedermera den gregorianska. Men då begick man det dubbla misstaget att dels överge de för Gudsfolket gemensamma sammankomsterna: ”Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.” Hebr 10:25, och dels bröt man mot den apostoliska undervisningen i 1 Kor 4:6 att ”inte gå utöver vad Skriften säger”.

Nu är det dags att vi gör vad var och en kan för att återupprätta ”trons lydnad” av lagen, som Paulus nämner både i Rom 1:5 och i 16:26. Vi måste välja mellan Herrens högtider och Kyrkans högtider. Vi kan inte ”halta på båda sidor” längre, för att citera Elia!